Jobba på Ringhals

Minnesartikel om Fritz Lange.

Vår arbetskamrat och vän industriarkitekten Fritz Lange har dött. Fritz föddes 18 januari 1938 i Berlin. Eftersom hans mamma var svensk och arbetade för Röda Korset fick hon och barnen åka med den sista "vita bussen" från Berlin vid krigsslutet med övrig stabs- och ambassadpersonal. Fritz far fick inte lämna Berlin utan blev kvar när ryssarna intog staden. Fritz far blev placerad i ett fångläger men efter något år blev han fri och familjen kunde återförenas i Stockholm. image.png

När Fritz var 13 år ville Fritz far återvända Tyskland men Fritz vägrade att följa med vilket medförde att han fortsättningsvis bodde ensam i lägenheten. Fritz tog studenten på Norra latin och parallellt med studierna spelade han fotboll och handboll med Djurgårdens A-juniorer. Efter studenten praktiserade Fritz på olika arkitektkontor och han tyckte att arkitektarbetet var så intressant att han efter några år sökte en arkitektutbildning i Berlin. Under studierna i Berlin fortsatte Fritz att spela handboll både i skollaget och Bundesliga.

Efter studietiden

När Fritz var klar med studierna fick han anställning på ett arkitektkontor i Stockholm och jobbade då som sjukhusarkitekt. På fritiden var det segling på sommaren som gällde samt att han spelade handboll för Djurgården och han fortsatte att spela i motionsserierna ända till han blev över 70 år.

Omkring 1977 började han sin anställning på Sven Danielsson Arkitektkontor och kom då att arbeta med olika projekt för både Ringhals och Forsmark kärnkraftverk samt SKB:s anläggning för kortlivat driftavfall, SFR.

För Ringhals var Fritz drivande under arbetet RG-projektet med upprättande av en generalplan för hela anläggningen med delområden för de fyra blocken plus ett stort delområde med olika typer av kontor, verkstäder, förråd och lager, mottagning, etc. Tillsammans utgör de ett hundratal delfunktioner som styr hur drift-, underhåll- och säkerhetsfrågor integreras. Uppförandet av dessa byggnader skedde under perioden 1979 till 1985 och dessa kompletterades senare med restaurangen Kantarellen. Hela tiden arbetade han i nära kontakt med bland annat Ebbe Forsgren, Vattenfall, som ansvarade för anläggningsfrågor.

Fritz hade också en viktig roll vid utformningen av ombyggnaden av elbyggnaden för R3 och R4 för installation av nya blockdatorer och förstärkning av skalskyddet.

I samband med ett besök i Ringhals av USA:s säkerhetsmyndighet NRC framkom att de var mycket imponerade av att Ringhals kunde genomföra krävande avställningsarbeten inom en för USA mycket kort revisionstider. En av besökarna, som även var senator och ansvarig för kärnkraft i USA, yttrade följande: “I wish i could find a plant in the US with Ringhals standard”. Leif Johansson, som var värd för det besöket, anser att besökarna från NRC insett att det var anläggningens genomtänkta layout och organisation som möjliggjorde de korta revisionstiderna.

Egen verksamhet

1989 gick Sven Danielsson i pension och sålde sitt arkitektkontor varvid Fritz startade eget kontor, Lange Art AB, med några av sina kollegor. Fritz målsättning var att med god arkitektur och ny teknik utforma morgondagens goda arbetsplatser. Han ville inte bara utföra en byggnad utan samordna process och byggnad till en fungerande helhetslösning som tillgodoser inte bara dagens behov – utan även, i rimlig omfattning, framtida krav på anläggningen.

Fritz har också under lång tid varit engagerad i SKB:s arbete med förstudier av kärnbränsleförvaret och platsbeskrivningarna för Forsmark och Laxemar. Efter valet av Forsmark som plats för kärnbränsleförvaret inleddes arbetet med fördjupad platsanpassning av anläggningen.

Nyckelroller för planering av kärnbränsleförsvarets område

Fritz har haft nyckelroller i planeringen av situationsplaner för kärnbränsleförvarets driftområde och utformningen av alla byggnader och andra anläggningar som ska inrymmas där. Det har varit ett omfattande arbete, där detalj och helhet måste utvecklas parallellt. Dimensioner, utformning och funktion för enskilda byggnader måste klargöras, samtidigt som hela området ska fungera som en samlad industriverksamhet.

Fritz lyfte speciellt fram arbetsmiljön för de som ska arbeta på anläggningen. Även hans arbete med materialval var kännetecknande för Fritz. Det skulle vara stabila material som inte kräver stort underhåll och att anläggningen alltid är snygg även om tiden går. Fritz arbetade alltid med ett starkt engagemang och varmt hjärta. Han gillade inte när vi ville ändra på hans skapelser och idéer - han låg ju långt före oss i hur genomtänkt det var. Som industriarkitekt var han även väldigt nyfiken på att läsa in sig på tekniska lösningar, maskiner, verksamheter och processer mm så att hans lösningar i utformningen var realiserbara.

Fritz jobbade alltid på ett strukturerat sätt som för att kunna täcka in såväl helheten, detaljerna och mänskliga värden. Några exempel: 

  • Vad är verksamhetens behov i närtid och vad kan förväntas i framtiden?
  • Vilka möjligheter och begränsningar har platsen?
  • Hur skapas optimala förutsättningar för den goda arbetsplatsen och dess verksamheter?
  • Hur kan anläggningen byggas, drivas, underhållas, skyddas och förändras med beaktande av pågående verksamhet och säkerhet? 

Fritz hade även en utomordentligt god förmåga att illustrera anläggningsutformningen med ritningar som framhäver budskapet och undertrycker ovidkommande detaljer. 

Ledorden för Fritz arkitektoniska målsättning för kärnbränsleförvarets ovanmarksanläggning var enhetlighet, lokalanpassning och konsekvens. Hans målsättningen var att med modern teknik skapa goda arbetsplatser med högteknisk standard samt att ha människan och miljön som utgångspunkt.

Vägar och kvartersbildningar i driftområdet ska anläggas i ett strikt ortogonalt system med mellanliggande gårdar och planer för att ge god överblick, flexibilitet samt möjlighet till expansion av funktioner och byggnader.

Hans arbetsmetod att dokumentera anläggningsutformningen i anläggningsbeskrivningar och olika typer av program blev viktiga dokument för beställare, beslutsfattare, myndigheter, etc. En styrka med dessa beskrivningar var att de både redovisar hur utformningen blev och varför det blev så, det vill säga. vilka överväganden som gjorts. Med denna arbetsmetod höjdes kvaliteten i projekten vilket var både tids- och kostnadssparande.

En annan del av hans arbete som är viktig att framhålla var hans arbete med helheten och Genius Loci, det vill säga platsens själ och det kräver anpassning till den lokala platsen och dess kulturmiljö. Han närmade sig anläggningen utifrån olika skalor, fjärr-, när- och detaljverkan så att allt blev genomtänkt och hängde ihop ända ner till detaljerna. Detta framgår av utformningen av ovanmarksanläggningen och förslagen för slutförvarsanläggningen som illustreras nedan.
 
Detta framgår också tydligt av olika illustrationer och fotomontage av kraftverket och den framtida slutförvarsanläggningen.

Vid utformningen av den näraliggande kraftstationen utgick Fritz från den kulörskala som dominerar Forsmarks bruk, det vill säga vita fasader med svarta eller bruna plåtavtäckningar. De stora kraftstationsbyggnaderna har väggar i betong som är klädda med plåtfasader. För mindre servicebyggnader såsom kontor, förråd mm anknöt materialet till brukets putsade fasader med den för Forsmarks bruk karakteristiska roströda sockeln. Vid utformningen av SFR bedömdes den vita färgen vara alltför dominerande i förhållande till den normalt gråa Östersjön och de låga av gråa strandstenar omgivande skären. Även materialmässigt var puts inte ett optimalt i beaktande av de väderförhållanden som råder på platsen. SFR gestaltades därför på basis av betongelement med frilagd ballast i en vitgrå färgskala