Framgång för Vattenfalls eldrivna motorcykel

Kvällen innan den 35:e upplagan av Gotland Grand National (GGN) den 27 november började det regna och på tävlingsdagen blåste det 16-20 m/s, regn och en temperatur på någon plusgrad. Det var en lerig tillställning utan like runt den cirka 22 km långa banan straxt söder om Visby. Serviceteamets tält blåste sönder men det stoppade vare sig Vattenfalls förare Michael Stork eller teamet.

Vattenfall ställde upp i GGN med en eldriven enduromotorcykel som för första gången körde i samma tävlingsklass som bensindrivna. I startfältet fanns förare i den absoluta världseliten. Vattenfalls fyra man starka serviceteam gjorde ett kanonjobb i depån och kan jämföras med fabriksteamen som hade ett tiotal mannar som servade motorcykel och förare med utrustning vid varje stopp.

Mot den bakgrunden fanns det en del frågetecken inför tävlingen. Framförallt handlade det om vart depån skulle placeras för att byta och ladda batterierna.

Hur gick det?
– Det gick bra i fem varv! Men det var snorhalt att köra på kalkstenen. När det var sju meter kvar dog batteriet men jag drog motorcykeln över mållinjen, säger Michael Stork från Vattenfall Services, och fortsätter:
– Elmotorcykeln hade mycket bättre drivmoment, så jag kunde gasa från stillastående utan att behöva växla, och därför var den mycket enklare att köra.

Video player requires marketing cookies.
To view this content please click here to allow marketing cookies.

×

Videoklipp från tävlingen GGN 2018 med Vattenfall-föraren Michael Stork som kör en eldriven enduromotorcykel (34 sek).

En utmaning med batterierna

Vattenfalls fyra man starka serviceteam hade gjort beräkningen att ett batteri skulle klara ett helt varv. Men starten innebar att en extra slinga var tvungen att läggas till så det blev högst osäkert om Michael skulle nå målet första varvet. Busvädret bidrog till att det gick extra tungt för alla motorcyklar och förare. Lösningen för el-enduroteamet blev att placera ett extra batteribyte längs med banan straxt efter den berömda hästskon. 

Batterierna laddades i både depån och vid det extra stoppet efter hästskon men den senare laddningen blev tyvärr lidande i brist på tillgänglig elkraft i tävlingsområdet på grund av det dåliga vädret. Totalt byttes batteriet nio gånger.

Flera förare av bensindrivna motorcyklar tvingades bryta redan efter ett par varv.

Eldrivet i framtiden

I Service-teamet ingick Pontus Karlsson och Anders Sjödin från Vattenfall R&D samt Bill Andersson och Emir Dedic från Vattenfall Service.

– Vi lyckades köra över förväntan. Det var vi nog överens om allihop. Speciellt med tanke på den korta förberedelsen vi alla haft och att vädret var det värsta på många år under GGN. Vi har bevisat att eldrift och batteritekniken är en faktor att räkna med för att konkurrera med förbränningsmotorn. Om du har orken, att fullfölja en av världens tuffaste endurotävlingar, säger Pontus Karlsson, projektledare på Vattenfall R&D.

– Jag är ganska positiv till elhojen. Den var kul att köra. Trodde bara den skulle orka tre varv men den klarade fem! I framtiden skulle man kunna bredda sporten med elmotorcyklar inomhus också – varför inte en el-endurotävling i Globen?, tipsar Michael Stork.

Michael kom på 74:e plats i seniorklassen och totalt på 161:a plats i hela GGN, efter fem fullbordade varv på tiden 3h 41 min 20 sek.