När kärnkraften kom till byn

Vid mitten av 1960-talet var Värö en egen kommun där de ledande politikerna hade stora och framsynta planer för hur bygden skulle utvecklas. Jordbruket och fisket var inte bärkraftiga nog att försörja befolkningen i framtiden. Det var istället inom industrisektorn som utvecklingen och framtidstron fanns. En etablering på orten skulle föra med sig utbyggd service, nya bostäder och bättre vägar. Arbetstillfällen skulle skapas och ungdomen stanna kvar. När först Södra och sedan Vattenfall visade intresse för Värö var det kanske inte så konstigt att kommunen tog emot planerna på industrietablering med öppna armar. En hel del av förhoppningarna skulle komma att infrias, men inte alla.

En resa i tiden

Det är Erik Hallberg, historiker och lärare vid Göteborgs Universitet som tar oss med på denna tidsresa.

– Det har varit fantastiskt roligt att följa bygdens utveckling från 1960-talet och fram till våra dagar, säger Erik Hallberg. Jag har gjort intervjuer med ett tiotal personer, däribland lokalpolitiker och närboende, och använt mig av arkivmaterial av olika slag.

Boken "När kärnkraften kom till byn" ges ut av Hallands kulturhistoriska museum i Varberg och är museets årsbok 2014. Arbetet har skett i nära samarbete med Ringhals och Värö-Stråvalla hembygdsförening.

– Som historiker blev jag positivt överraskad över att det fanns så mycket samtidshistoria invävd i skeendena under framväxten av Ringhals. Exempelvis var riksplaneringen, som tog fart på 60-talet, ett direkt resultat av att äganderätten till kusten ställdes på sin spets när Vattenfall ville etablera sitt kraftverk i Värö. Det handlar om det moderna industriella Sveriges framväxt och ökande anspråk på mark och människor.

Bevarade småskaligt jordbruk

Paradoxalt nog tycks den storskaliga industrin ha räddat kvar det småskaliga jordbruket i Värö, näst intill så som det såg ut på 60- och 70-talen. Den äldre generationen lantbrukare kunde fortsätta bruka sina små gårdar på samma sätt som tidigare. De blev inte tvingade till färre men större enheter för att få lönsamhet, som fallet var på andra håll. Många blev månskensbönder och tog jobb på kärnkraftbygget.

Etableringen av industrierna bidrog till att befolkningsutvecklingen i Väröbygden vände uppåt igen. Det nya lasarettet i Varberg gjorde att det fanns jobb även för kvinnor, och förutsättningar för unga att bilda familj.

– Ringhals har bidragit till att skapa en målbild för ungdomar. Viljan att utbilda sig har ökat i Varberg, där det så sent som på 70-talet var färdigheter som räknades, inte studier och teoretiska kunskaper, framhåller Erik.

Om inte Ringhals funnits

Man kan fundera på hur Värö hade sett ut om inte Ringhals byggts.

– Antagligen hade det varit mer glesbefolkat än idag men det hade funnits fler sommarstugor i kustområdet, tror Erik. Möjligen skulle fiskeindustrin ha varit större än idag, men troligen skulle ingen annan industri funnits där. Värö skulle ha varit en pendlingsort till arbeten i Göteborg och Varberg.

Om etableringen inneburit något negativt för bygden menar han att det i så fall skulle vara att naturreservatet, som planerades i Värö, krympte rejält för att ge plats för industrin.

– Men å andra sidan räddades Vindelälven från utbyggnad när Sverige behövde bygga ut sin elförsörjning. Som så många gånger segrar nyttan till fördel för det stora flertalet. Värö är ett bra exempel på det, avslutar Erik.

Hör Erik berätta om boken

Den 7 oktober föreläser historiker Erik Hallberg på Varbergs föreläsningsförening. Ett bra tillfälle för den som är nyfiken på att få veta mer.