Kärnkraftsrallaren som vägrar gå hem

TEXT OCH FOTO: ÅSA NORDLING

Det var under en strålskyddskurs i Forsmark. Vi var två deltagare med det småländska påbråt som gemensam nämnare. Kursledaren hälsade oss hjärtligt välkomna och fastnade sedan med blicken i sitt papper.
– Hm, de måste ha skrivit fel födelseår här, mumlade hon och tittade ömsom på mannen framför sig, ömsom på sin lista. Det står att du är född 1941, det kan väl inte vara möjligt?
– Jo då, det stämmer. Jag behöver förnya kursen i strålskydd inför nästa revision på Forsmark 3, upplyste mannen vänligt.

Någonstans där väcktes intresset. För vad i hela världen får en 77-årig kärnkraftsrallare att fortsätta arbeta så långt efter uppnådd pensions-ålder? Rolf Olofsson skrattar åt frågan. Han har fått den förr.
– När folk frågar varför jag jobbar när jag är så gammal, brukar jag svara att jag är gammal för att jag jobbar. Det håller mig igång fysiskt och jag gillar det sociala som följer med ett arbetsliv, att få träffa och lära känna människor. Det är utvecklande och stimulerande.

Låter ju som ett reporterämne. Men några sådana ambitioner har han aldrig haft. Rolf har varit sitt yrke som kontrollingenjör trogen sedan han lämnade Tekniska högskolan i Jönköping i början av 60-talet. Sin första anställning hade han vid Luxor i Motala som bland annat tillverkade radio- och teveapparater. Och bokföringsmaskiner. Rolf gjorde kontroller på dessa. Ja, och från dem är ju steget till Forsmark 3 inte långt. Eller …?
– Nja, det kanske verkar långsökt. Men jag har hunnit med en del annat innan jag kom till kärnkraftsbranschen. Man kan säga att jag gick från bokföringsmaskinerna till kärnkraften via raffinaderier, oljeplattformar, ubåtar och gasledningar, säger Rolf.

Att säga att Rolf Olofsson har jobbat i spännande branscher är en kraftig underdrift. Vissa uppdrag är så speciella och hemliga att han inte ens får berätta om dem. Det är framför allt de marina uppdragen, som inneburit jobb både i Sverige och utanför.
– Ubåtarna är en favorit. Jag var bland annat med och gjorde jobb på Sjöhunden, den ubåt som var designad för en liten kärnreaktor. Vid ett tillfälle tillbringade jag 14 dagar ute till sjöss. När brandlarmet gick några famnar under vatten blev det lite spännande. Men jag blev aldrig rädd. Besättningen på en ubåt har stora likheter med den personal jag träffar på kärnkraftverken – det gedigna säkerhetstänket och en förmåga att behålla lugnet, säger Rolf.

Exakt när han kom in i kärnkraftssvängen minns han inte. Men Rolf har varit med från början och han har haft uppdrag på alla verk i Sverige.
– Forsmark 3 var jag med och byggde. Ja, det vill säga jag kollade att de som byggde gjorde det rätt. Under revisionen nu kan jag få lite déjà vu när jag går runt i verket och minns hur det färdigställdes och de som var med när det begav sig. Det är lite speciellt.

Han har ett favoritverk också. Dessvärre är det varken Forsmark eller Ringhals – utan Oskarshamn. Såklart, typiskt en smålänning.

– Ja, jag har Oskarshamn 2 närmast hjärtat. När det aldrig kom igång efter revisionen 2015 så grät jag nog en skvätt inombords, erkänner han.

Upplevelser och minnen finns det gott om. Ett av de mer galna var när han placerades i en blykapsel hängandes i en travers som sänktes ner i reaktortanken på Ringhals. Någon måste kolla anslutningarna så att det inte var sprickbildning till de så kallade matarvattenbananerna.
– Kapseln var bara stor nog för att jag skulle kunna sitta i den, men klaustrofobi har jag aldrig lidit av. På den tiden satte man fast dosimetern med en säkerhetsnål i fickan och så hade jag TLD-tabletter fastklistrade på varje knoge plus tre i pannan som mätte hur jag exponerades för radioaktiv strålning. Som tur är hade jag ätit ordentligt innan de sänkte ner mig, för jag kom inte upp förrän tolv timmar senare.

Någon som undrar hur den här mannens hustru är skapt?
– Hon har vant sig vid mitt jobb och mitt resande genom åren och nu har vi varit lyckligt gifta i 55 år, så jag fortsätter att resa ett tag till. Jag tar ett år i taget och kommer tillbaka så länge inte marinen hör av sig. Dyker det upp (!) ett ubåtsjobb så lämnar jag kärnkraften, säger han bara halvt på skämt.

Om

Namn: Rolf Olofsson
Ålder: 77 år
Yrke: Kontrollingenjör vid ÅF
Bor: Vaggeryd
Familj: Hustrun Christina och två vuxna döttrar.
Fritidsintressen: Båten och husbilen
Gillar: Ubåtar
Okänd talang: Har flygcertifikat
Beundrar: Per Gyllenhammar ”att lyssna på honom är som att skölja öronen”
Gör jag om tio år: Matar duvorna? ”Nä, då har jag köpt en ny husbil”