Grönt ljus för East Anglia ONE
Den första av sex delar i vindkraftzonen East Anglia har fått godkänt från den brittiska regeringen. Projektet, East Anglia ONE, har planerad byggstart år 2017 med första kraftleverans två år senare. Denna första fas av den gigantiska havsbaserade vindkraftparken kommer att ha en installerad kapacitet på 1,2 GW från 325 vindkraftverk.
East Anglia-zonen ligger utanför kusten av East Anglia, en region i östra England. Mellan vindkraftparken och kusten är det 14 km som kortast.
Utvecklingen av East Anglia är ett 50 joint venture där Scottish Power Renewables och Vattenfall äger hälften var. Totalt vill företagen installera 7,2 GW vindkraft i området. Båda ägarna söker nu investeringspartners.
– East Anglia ONE är förmodligen den största godkända vindkraftparken i Europa än så länge och vi kan vara genuint stolta att ha vunnit stöd från den brittiska regeringen för detta projekt. Teamet bakom East Anglia ONE har varit fokuserat på att klara uppdraget och har gjort det med stor skicklighet, trots de utmaningar som branschen står inför. Som en följd det har vi nu en värdefull tillgång i att förfoga över. säger Piers Guy, landschef för Storbritannien.
I samband med att regeringen gav sitt tillstånd den 17 juni, har Vattenfall och ScottishPower Renewables inlett allmänna informationsdagar inför nästa projektfas, East Anglia TRE, i hela regionen.
Läs mer: http://www.eastangliawind.com/
Text: Lars-Magnus Kihlström
Se även
Biotestsjön – unik plats för både havsörnar och klimatforskare
Vattnet i Biotestsjön är 10 grader varmare än genomsnittet året runt. Temperaturskillnaden, som beror på det uppvärmda kylvattnet från kärnkraftverket i Forsmark, gör att forskare kan studer...
AI sprider ljus över fågelkollisioner med havsbaserad vind
Hur farliga är havsbaserade vindkraftverk för fåglar? Faktum är att ingen vet exakt. Men nya studier i Nederländerna och Storbritannien använder den senaste spårningstekniken – och resultate...
Satelliter håller öga på den biologiska mångfalden
Data som samlas in från satelliter blir allt vanligare vid övervakning av biologisk mångfald. Hur kan satellitbilder användas på bästa sätt? Och vad kan vi lära oss av dem?