
Vattenfall hjälper ålar att migrera på ett säkert sätt
Vattenfall använder en unik metod för att se till att ålar kan passera på ett säkert sätt genom vattenkraftverk i Nederländerna. Metoden bygger på ålarnas beteende strax innan de börjar migrera i stor skala och gör att den negativa miljöbelastningen blir så låg som möjligt.
Till skillnad från i Sverige används vattenkraft bara i begränsad utsträckning i platta Nederländerna. Men Vattenfall har ändå två vattenkraftverk i Nederländerna, ett i Maurik vid nedre Rhenfloden och ett i Alphen vid Meusefloden. Vid dessa vattenkraftverk finns en höjdskillnad i form av dammar. Höjdskillnaden ger tillräckligt mycket kraft för att driva turbinerna vid de två kraftverken och producera förnybar el.
– Effekten beror på två saker: q gånger h, säger Wim van Lent lite kryptiskt. Wim är teknisk chef för våra nederländska vattenkraftverk.
– Q är mängden vatten och h är höjdskillnaden. Tillsammans producerar de här två kraftverken tillräckligt med el för omkring 23 000 hushåll per år.
Video player requires marketing cookies.
To view this content please click here to allow marketing cookies.
Ålmigrering
Tyvärr finns också en negativ aspekt av vattenkraft, vissa fiskar har det svårt att ta sig förbi vattenkraftverken på ett säkert sätt. Fiskar som simmar uppströms, som lax, använder sig av de specialbyggda fisktrapporna. Vuxna ålar vill däremot röra sig i motsatt riktning – nedströms – för att göra sin långa resa till Azorerna och sedan sammanstråla och para sig ännu längre bort i Sargassohavet. Eftersom de inte äter något under resan har de här ålarna – som kallas silverålar – ett ordentligt lager fett på kroppen och kan ha samma omkrets som en vuxen mans handled.
– Silverålar migrerar i grupp. Bland annat reagerar de på mängden feromoner i vattnet, säger Henk Vis, chef för Decentral Operations vid Vattenfall.
– Du kan föreställa dig att när ålarna passerar turbinen äventyras de och riskerar att skadas. Så frågan var, hur kan vi förutsäga migrationstiden så exakt som möjligt för att förhindra skador på ålen?
En signal i rätt tid
Lösningen tycks ha hittats i en Migromat, ett slags akvariumtank med direkt anslutning till flodvattnet. Ålarna i Migromaten förses med djurvänliga chip och transpondrar.
– På så vis skickas signaler till vår operatör, så att vi vet när migreringen är på gång. När vi har fått tillstånd av ministeriet för infrastruktur och vattenförvaltning öppnar vi dammluckorna och stänger av turbinerna tillfälligt. Då kan ålarna passera på ett säkert sätt, säger Henk.
Och hur bra fungerar det?
– Resultaten ser väldigt positiva ut. Metoden har potential att minska skaderisken avsevärt för ålarna. Vi genomför just nu en omfattande mätning för att fastställa exakt hur stor minskningen är.