När utsläpp blir billigare riskerar kostnaden bli högre för Europa

I sommar ska EU se över sitt utsläppshandelssystem, ETS, i ett läge där både hushåll och industri pressas av höga energikostnader och geopolitisk osäkerhet. Kraven på att lätta på systemet blir allt fler. Frågan är vad det skulle innebära på längre sikt.

Sedan starten 2005 har ETS bidragit till att minska utsläppen i berörda sektorer med omkring 40 procent. Det är fortfarande EU:s viktigaste verktyg för att driva energiomställningen och fasa ut fossila bränslen. Samtidigt har klimatambitionerna skärpts. Målet är nu att minska nettoutsläppen med 90 procent till 2040, vilket ställer högre krav på stabila och förutsägbara styrmedel.

Trycket att sänka kostnaderna ökar

Den kommande översynen av EU ETS Direktivet sker i ett utmanande läge, säger Erik Filipsson, Public and Regulatory Affairs på Vattenfall:

– Hushåll och industri är pressade i många europeiska länder, vilket gör de kommande EU-förhandlingarna särskilt svåra. Energipriserna i Europa är redan höga i en internationell jämförelse, och den geopolitiska utvecklingen riskerar att driva upp dem ytterligare.

Det har lett till ökade krav på att minska kostnaderna kopplade till ETS. Samtidigt varnar Vattenfall och många andra aktörer för att en försvagning av systemet riskerar att urholka investeringsviljan och förtroendet för EU:s klimatpolitik.

Risk att kortsiktiga åtgärder bromsar omställningen

Enligt Erik Filipsson vore det ett strategiskt misstag att försvaga utsläppshandelssystemet.

– Ett starkt ETS är avgörande, inte bara för att minska utsläppen, utan också för att stärka Europas konkurrenskraft långsiktigt. Om prissignalen försvagas blir det svårare att driva de investeringar som krävs i omställningen vilket riskerar att göra EU ännu mer sårbart, säger han.

De höga energipriserna hänger i första hand samman med Europas beroende av importerade fossila bränslen. Att minska det beroendet kräver en snabbare utbyggnad av inhemsk, fossilfri energi – något ETS bidrar till genom att göra utsläpp dyrare och fossilfria alternativ mer attraktiva.

Prissignalen är systemets kärna

Kärnan i systemet är just att sätta ett pris på utsläpp. Det gör att kostnaden för koldioxid blir en del av företagens investeringsbeslut, vilket styr kapital mot lösningar med lägre utsläpp.

– Systemet är utformat så att de mest kostnadseffektiva utsläppsminskningarna sker, oavsett i vilket kan i EU eller i vilken sektor de genomförs. Marknaden sätter priset och skapar incitament för att investera, samtidigt som det från politiskt håll är en trygghet att utsläppen kommer att minska i linje med antalet utsläppsrätter, säger Erik Filipsson.

När politiken vill dämpa kostnaderna

Samtidigt diskuteras åtgärder för att dämpa utsläppspriset. Ett förslag som diskuteras just nu och som kan ha den effekten är att auktionera ut fler utsläppsrätter och därmed också frigöra medel till investeringar.

- Ett konkret exempel som ligger på bordet just nu är den så kallade ’ETS Investment Booster’ som Kommissionen aviserade i april. Vi är såklart i grunden positiva till att 30 miljarder Euro från auktionsintäkterna används för att stödja t.ex. elektrifiering inom industrin, som ett komplement till CO2-prissignalen. Men det förutsätter att de ca 400 miljoner utsläppsrätter som de tänker använda för detta inte tas från överskottet i Marknadsstabilitetsreserven och plötsligt dumpas på utsläppsmarknaden på kort tid.

Marknadsstabilitetsreserven (MSR) är en ”buffert” i EU:s utsläppshandel som flyttar utsläppsrätter in och ut ur marknaden för att motverka överskott och brist med syftet att hålla koldioxidpriset stabilt och skapa mer förutsägbara villkor för investeringar i omställningen.

Intäkterna från ETS är mycket betydande (ca 40 miljarder Euro per år) och kan därför spela en viktig roll i finansieringen av omställningen. Men att påverka utbudet av utsläppsrätter i syfte att öka intäkterna ännu mer kortsiktigt riskerar att försvaga den prissignal som systemet bygger på.

– Kortsiktiga ingrepp kan framstå som attraktiva från politiskt håll, eftersom de kan både öka intäkterna och dämpa utsläppspriset, men de riskerar att få långtgående effekter i form av att öka den regulatoriska osäkerheten och därmed minska drivkrafterna att investera i fossilfria lösningar, säger Erik Filipsson.

Skillnaderna mellan länder blir tydligare

Effekterna av de höjda energipriser som uppstått på grund av konflikten i Mellanöstern skiljer sig också åt mellan medlemsstater. Länder med fortsatt stort beroende av fossila bränslen är mer sårbara, medan de som har byggt ut fossilfri elproduktion står starkare. Detta tenderar också att påverka hur länderna ser på EU ETS och den kommande revideringen för perioden efter 2030.

Stabilitet avgör investeringsviljan

En annan viktig komponent i systemet är den gradvisa minskningen av utsläppstaket över tid. Den så kallade linjära reduktionsfaktorn är själva ryggraden i EU ETS och den skapar på ett unikt sätt förutsägbarhet för företag och investerare, vilket är avgörande för långsiktiga satsningar.

– Det höjs många röster för att sänka denna faktor, men att ändra kurs nu skulle riskera att undergräva förtroendet för systemet. Stabilitet i regelverket är avgörande för att hålla uppe tempot i omställningen och allra mest olyckligt vore det om det togs beslut som straffar de företag som har valt att gå i de främsta leden genom att investera tidigt, säger Erik Filipsson.

En avvägning mellan nu och framtid

Inför sommarens lagförslag från EU-kommissionen handlar den politiska diskussionen i grunden om en stor avvägning: mellan att dämpa kostnader på kort sikt och att behålla en tydlig riktning för framtiden.

– Det råder inget tvivel om att vi behöver värna konkurrenskraften i Europa. Men att försvaga ETS är inte rätt väg. Det riskerar att undergräva klimatinvesteringar och skapa ännu större problem vid liknande kriser i framtiden, säger Erik Filipsson. 

Ett minskat fossilberoende är avgörande för att EU ska blir mer konkurrenskraftigt och mindre sårbart vid kriser. Men enligt Erik Filipsson kan EU ETS även bidra till ökad konkurrenskraft om auktionsintäkterna i större grad används för att stödja industrins klimatarbete, samtidigt som EU precis håller på att införa så kallade koldioxidtullar (CBAM) mot länder som inte bedriver en lika ambitiös klimatpolitik.   

De beslut som nu ligger framför EU kommer att få betydelse långt bortom utsläppshandeln – för industrins omställning, energisystemets utveckling och Europas position i den globala ekonomin.