Kärnkraften behövs i omställningen

Maria Sunér Fleming, ansvarig för energi- och klimatfrågor på Svenskt Näringsliv, angrep direkt frågan som många ställer sig efter de senaste dagarnas mediala utspel kring en påskyndad avveckling av kärnkraften: Måste vi ha så bråttom?

Svaret, menade Sunér Fleming och flera av dagens övriga talare, är ett otvetydigt nej.

Med sin klimatsmarta energimix är Sverige en internationell förebild. Istället för att avveckla redan koldioxidfri kärnkraft och ersätta den med annan (väsentligt dyrare) koldioxidfri elproduktion borde vi satsa på att exportera både el och kompetens till det kol- och gasdrivna EU, och på så sätt hjälpa Europa med omställningen.

Johan Svenningsson, VD för Uniper, talade om ett starkt och stabilt energisystem som en absolut förutsättning för svensk basindustri – denna hörnsten i Sveriges välfärd som sysselsätter 400 000 personer och borgar för 30 procent av Sveriges export. Han pekade också på vad FN:s klimatpanel faktiskt säger om hotet mot vår planet: för att klara klimatmålet om en max 1,5 grader varmare planet 2050 måste vi nyttja alla koldioxidfria alternativ.

”Problemet idag är att den ena koldioxidfria elproduktionen är kraftigt subventionerad och den andra kraftigt beskattad. Spelplanen måste jämnas ut, effektskatten tas bort och den politiskt drivna nyetableringen hejdas. En normal vinterdag står vindkraften för en ganska liten del av elproduktionen. Det finns en enorm samhällsnytta med att köra kärnkraften livstiden ut”.

Inte heller Svenningsson anser att Sverige behöver stressa fram beslut.

”Omställningen till helt förnybart bör synkroniseras med miljöberedningens mål om ett fossilfritt samhälle 2045. Använd kärnkraften under de trettio åren fram till dess, och lägg in en kontrollpunkt vid 2025 för att utvärdera stängningen av O12 och R12”.

Mats Ladeborn, före detta ansätlld på Ringhals och numera chef för Nuclear Fleet Development på Vattenfall, talade även han om att låta kärnkraften vara och verka tills en helhetslösning är på plats.

”Det har tagit hundra år att bygga upp det svenska energisystemet. Det kan inte ställas om på en femtedel av den tiden. Våra kärnkraftverk har ökat säkerheten, säkrat tillgängligheten, generationsskiftet hos vår personal och kompetens är klart. Den befintliga kärnkraften är konkurrenskraftig och redo för andra halvlek.”

Enligt Mats Ladeborn är nyckelordet inte förnybart, utan fossilfritt. Samma tankar har energikonsulten Harald Klomp som driver den uppmärksammade sajten elstatistik.se:

”Storbritannien är med hjälp av kärnkraft på god väg att göra sig av med kolet, och därmed göra en stor samhällsekonomisk vinst i form av bättre hälsa för medborgarna. De betalar 93 öre per kWh för sin kärnkraftsel. Hade Sverige vågat tänka större hade vi gjort som Norge och snabbt dragit en kabel över Nordsjön.”

Harald Klomp fick medhåll av många när han pratade om de problemtyngda Hinkley Point och Olkiluoto som orättvisa förebilder för nyinvestering i kärnkraft.

”Det finns otaliga lyckosamma exempel där länder lyckats bygga ny kärnkraft både snabbare och billigare, bland annat i USA, Asien och Europa.”

Stödet för svensk kärnkraft är starkt. Det visar samstämmiga opinionsundersökningar. Trots det landade årets konferens med Sveriges Kärntekniska Sällskap på Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien i slutsatsen att branschen är för dålig på att tala om kärnkraftens fördelar.

Med ett säkerhetstänk som kalkylerar med ytterligheter som svenska jordbävningar och flygande bilar (ivägslungade av tornador), en lösning på slutförvaret som ligger i absolut internationell framkant, en långsiktigt säkrad tillgång till bränsle och en installerad kraft som redan är ett direkt bidrag till klimatmålen tycks det finnas fog för Mats Ladeborns uppmaning i paneldebatten: ”Vi måste bli bättre på att stå upp för kärnkraften i debatten. Sverige behöver inte prata om att bli bättre på klimatsmart energi. Vi är redan världsbäst.”