Bild på ett handslag och Berlinkarta. Illustration: Pietari Posti

Stor spänning när elnäten återförenades

Berlins elnät var uppdelat mellan öst och väst i nästan 40 år. När Berlinmuren föll påbörjade staden processen för att återförena de två elnäten. Ulrich Strasse och Uwe Reich blickar tillbaka på de turbulenta åren.

Ulrich Strasse är chef för Berlins medel- och högspänningsnät i stadsdelen Mitte som drivs av operatören VE Netzservice GmbH. Han minns dagen efter Berlinmurens fall som om det vore igår. Det var en fredag. Ulrich Strasse var då 34 år gammal och chef för Östberlins 42 transformatorstationer, och blev tillfrågad om hans anställda hade kommit till jobbet.

– Just då arbetade över 100 personer för mig. Allihop är här, svarade jag direkt, trots att jag inte hade en aning om hur det låg till, säger han.

Sanningen var självklart en helt annan. Den 9 november 1989 skrevs historia i Berlin – den mur som hade skilt Öst- och Västberlin åt i 28 år föll. Faktum var att många av Ulrichs kollegor inte alls kom till jobbet den fredagen – de var i stället ute och firade sin nyvunna frihet.

Trots det bestämde sig det östberlinska kraftbolaget för att genomföra det jubileumsfirande man hade planerat för den 10 november 1989 i Berlins djurpark.

– Nästan hälften av stolarna var tomma, och självklart visste vi varför, minns Ulrich Strasse.

Berlinmurens fall markerade inte bara Östtysklands kollaps, utan även slutet för Västberlins tid som en ”elektrisk ö”. Den 5 mars 1952 hade de sovjetiska trupperna nämligen beslutat att Berlins västra delar skulle separeras från övriga stadens elnät. Den officiella förklaringen var att elkablarna som löpte in till den västra sektorn störde det östtyska elnätet. Bewag, som hanterade elproduktionen i Västberlin, tvingades därför att bygga upp ett separat system för sin sektor. Därmed blev Västberlin en elektrisk ö – separerad från både Väst- och Östtysklands elnät. Även den el som drev tunnelbanan, som trafikerade både Öst- och Västberlin, hämtades från de två olika näten beroende på var tågen befann sig.

Förenade, men fortfarande skilda

Den 3 oktober 1990 firades Tysklands politiska återförening. Det skulle emellertid dröja ytterligare två år innan Berlins två elnät förenades igen. Drygt två år efter den tyska återföreningen, i december 1992, aktiverades en reservkraftledning från stadens östra delar för att tillgodose den ökade efterfrågan på el i väst. Den gjorde att östsidan vid behov kunde leverera tillskottsenergi. Förbindelsen behövdes redan två veckor senare då en 300 MW-transformator havererade i kraftvärmeverket Reuter West, vilket i sin tur ledde till att Bewags isolerade nät drabbades av ett produktionsfall. För första gången levererades 220 MW reservkraft från östra till västra Berlin.

Flexibel tidsuppfattning

Elleveranserna från öst till väst gav dock till en början vissa märkliga effekter. Värme- och övervakningssystem slogs inte längre på i rätt tid, och dörrar till köpcentrum och bankfack började öppnas slumpmässigt. Problemet hamnade snabbt på tidningarnas löpsedlar och experterna var förbluffade: vad var det för fel med strömmen från öst? Det visade sig så småningom att fenomenet berodde på frekvensvariationer i det före detta östtyska elnätet. Frekvensen sjönk när mindre el än nödvändigt producerades, vilket bland annat ledde till att klockorna gick långsammare. När för mycket el producerades ökade frekvensen och klockorna gick snabbare. Det ledde till att elektriska timers ibland måste nollställas manuellt.

– Om man bortser från att klockorna började gå en aning fel var den här reservkraftledningen historisk. Den markerade inledningen på återföreningen av stadens två elnät, säger Ulrich Strasse. De här första dagarna under den nya eran, liksom de första gångerna han mötte sina västtyska kollegor, är kära minnen för honom.

– Vi kände en sådan otrolig optimism, verklig eufori. Vi fick vara med, vi fick delta i en fullständigt unik historisk händelse. Alla var så positiva och fördomsfria, och vi märkte snabbt att vi var på samma nivå som våra västliga kollegor när det gällde teknik, kunskap och erfarenheter.

Två tecknade händer som kopplar samman ledningar. Illustration: Pietari Posti

Illustration: Pietari Posti.

Knapptryck som gjorde skillnad

Reservkabeln användes i två år, men den anslöt inte Berlin till det regionala nätet, och innebar heller inte att de två delarna av staden hade återförenats permanent. Under samma tid byggdes dock den första regionala förbindelselänken: 170 km kabel drogs från Helmstadt (i närheten av Hannover) till Berlin. Den 7 december 1994 togs förbindelselänken på 380 kV i drift, vilket på ett effektivt sätt – efter 42 års isolering – återanslöt Berlin till det västeuropeiska elnätet. Uwe Reich, numera chef för Berlins högspänningsnät på VE Netzservice GmbH, men en gång i tiden chef för lastfördelningen på Bewag i Västberlin, minns dessa år mycket väl:

– Invigningen av kabeln direktsändes i TV. Eberhard Diepgens, Berlins dåvarande borgmästare, bad att den röda knappen som användes för att driftsätta nätet skulle bytas ut mot en svart knapp. Den svarta knappen trycktes in, och Västberlins elnät var inte längre isolerat – efter över 40 år anslöts det till omvärldens system. Ända sedan Berlinmuren föll hade vi haft som mål att sammanföra de två näten, och den dagen nådde vi en av de viktigaste milstolparna, säger han.

Till en början levererades emellertid elen inte längre än till transformatorstationen Mitte i Berlin-Tiergarten – med andra ord hade Berlin ännu två tämligen separata elnät.

Bewag arbetade outtröttligt för att få de två näten att bli ett enda. I början av 1995 började man bygga en diagonalledning som sträckte sig från västra till östra Berlin. Nya transformatorstationer byggdes, som sedan anslöts till Mitte-stationen via en cirka 12 kilometer lång underjordisk kabel. Den första delen av kabeln, som löpte mellan Mitte och Friedrichshain, togs i drift den 7 december 1998, och för första gången sedan 1952 var de två separata elnäten nu fullständigt förenade.

Uwe Reich spelade en mycket viktig roll under denna övergångsperiod. Som chef för lastfördelningen ansvarade han nämligen också för att slå samman kontrollrummen i Öst- och Västberlin. Det här var en otroligt spännande tid för Uwe Reich, som också skulle visa sig vara avgörande för hans framtida karriär.

– Alla samarbetade fantastiskt bra – det spelade ingen roll om man en gång hade hört hemma i Öst- eller Västberlin. Ibland arbetade vi på lite olika sätt, och det gjorde att det förekom vissa meningsskiljaktigheter om hur vi skulle genomföra projektet, men vi kompletterade varandra bra och lärde oss en hel del av varandra. Trots att tekniken var olika långt utvecklad i öst och väst var vi alla lika kunniga.

Omkopplingskommandon

Även Ulrich Strasse minns den här tiden med glädje.

– Självklart var det en del som hakade upp sig. Vi är ju bara människor. När vi påbörjade vår gemensamma utbildning av ställverksoperatörer, någon gång runt 1996, använde vi hela tiden omkopplingskommandon. Och det gör vi än idag. Även Uwe Reich minns dessa kommandon:

– Vi använde framför allt fjärrstyrda system, men i Östberlin hade man ofta varit tvungna att hantera ställverken manuellt, vilket skedde med hjälp av omkopplingskommandon som vi från väst alltså måste lära oss. Ett vanligt omkopplingskommando kunde låta ungefär så här: ”I transformatorstation Mitte, 380 kV-kabeln för transformatorstation Friedrichshain, effektbrytare PÅ”.

I november 2000 togs den färdiga diagonalkabeln som löpte genom hela Berlin i drift – fem år efter att arbetet hade inletts. Bewag var nu fullständigt integrerat i det tyska och europeiska nätet på två separata platser. Ulrich Strasse, före detta östberlinare, jobbar numera i västra Berlin och ansvarar för ett hundratal anställda.

– Det som hände här i Berlin, allt vi åstadkom tillsammans, var historiskt. Idag är vår energiförsörjning lika pålitlig och säker som var som helst i världen. Och klockorna går också som de ska igen, säger Ulrich Strasse.


Elnätet 1952–1998

Elektrisk ö
Den sovjetiska armén ger order om att Västberlin ska kopplas bort från stadens elnät den 5 mars 1952.

Det tvådelade Berlin
Den 13 augusti 1961 upprättas tillfälliga barriärer längs gränsen mellan den sovjetiska sektorn och Västberlin. Berlinmuren börjar byggas.

John F Kennedy i Berlin
I juni 1963 besöker USA:s president Kennedy Västberlin. Under sitt berömda tal vid Berlinmuren yttrar han den världsberömda frasen: ”Ich bin ein Berliner!”

Murens fall
Den 9 november 1989 faller muren.

Återförening
Den politiska återföreningen äger rum den 3 oktober 1990.

Reservkraft
Den 1 december 1992 dras en reservkraftledning mellan Öst- och Västberlin.

Återförenade …
Den 7 december 1994 kopplas näten samman – men bara i de centrala stadsdelarna.

till sist.
Berlins elnät återförenas helt den 7 december 1998.

Se även

Medarbetare på Stromnetz Berlin vid sin bil intill Brandenburger Tor

Vattenfall erbjuder delstaten Berlin att köpa elnätet

Vattenfall har erbjudit delstaten Berlin att köpa samtliga aktier i bolaget Stromnetz Berlin GmbH som driver elnätet i staden. Detta kan avsluta åratal av rättstvister om tillståndet att bed...

Läs hela artikeln
Landsväg med distributionsledningar på ena sidan och skog på andra sidan

Vattenfall deltar i unikt test av elnätet vid snabbladdning av elfordon

Vattenfall och Luleå tekniska universitet har i samarbete med biltestorganisationen SPGA genomfört ett ’stresstest’ av hur snabbladdare påverkar elnätet.

[Missing text '/newslistpagetemplate/NewsItemPage' for 'Swedish']
Jättebatteriet vid Bolidens smältverk i Landskrona har en kapacitet på 1 MWh

Jättebatteri som stärker elnätet i Landskrona på plats

Forskningsprojekt vid Bolidens smältverk i Landskrona ska sänka kostnaderna och samtidigt stärka upp lokalnätet.

[Missing text '/newslistpagetemplate/NewsItemPage' for 'Swedish']