Jakten på plasten

Kunskapsluckor om plast kombinerat med vanligt slarv gör oss plastanvändare till omedvetna miljöhot.

– Vi pratar ofta om "fossilfri energi" och "fossilfri fordonsflotta" – men inte särskilt ofta om "fossilfri plast". Det är hög tid att göra det, eftersom plast länge varit en doldis bland koldioxidbovarna, säger Anna Karlsson, miljöspecialist vid Vattenfalls avfallsförbränningsanläggning i Uppsala.

Hon leder en samarbetsgrupp i Uppsala med syfte att fasa ut fossilplasten i samhället. Jakten på plast har betydelse för Vattenfall. Olika typer av plast som soppåsar och förpackningar i plast görs fortfarande av fossil olja vilket ger koldioxidutsläpp när soporna bränns.

Ett ton koldioxid per invånare

I Uppsala ger plast upphov till cirka 140 000 ton koldioxid per år. Det motsvarar ett ton koldioxid per invånare, eller tio procent av de totala utsläppen i staden.

– Det här gör det svårare att nå utsläppsmålen som är satta för 2030. Vi från Vattenfall kan inte lösa frågan på egen hand, utan samarbetar med övriga samhället, bland annat genom ett samarbetsavtal med Uppsala stad, säger Anna Karlsson.

Även plast som slängs i naturen släpper i slutändan ifrån sig samma mängd koldioxid som om den bränts, med den skillnaden att nedbrytningsprocessen tar längre tid.

– Vi behöver ökad återvinning, bättre källsortering och mer återanvändning, liksom politiska beslut som ger incitament att ta bort oljebaserad plast i bland annat förpackningar och gå över till förnybar, det vill säga biobaserad plast i stället, säger Anna Karlsson.

Undvik "köp, slit och släng"

"Bioplast" dyker allt oftare upp som begrepp – men är inte alltid så miljövänligt som det låter. "Bioplast" används som namn på två olika egenskaper: dels ursprunget på råvaran till plasten, dels för egenskapen nedbrytbarhet.

– Tyvärr kan det bli förvirring eftersom nedbrytbar plast kan produceras både från fossila råvaror och från förnybara råvaror.

Politikerna har visserligen börjat vakna. I Frankrike och Tyskland införs lagar och regler som leder bort från slentrianmässigt användande av till exempel matkassar i plast. Men mycket är upp till oss konsumenter. För att motverka miljöförstöring och en allt snabbare förbrukning av jordens ändliga resurser måste vi överge begreppet "köp, slit och släng".

– Att köpa en förpackning för att sedan bara slänga den är inte särskilt förnuftigt. De gånger det är nödvändigt med engångsförpackningar bör man se till att de är gjorda av förnybara material som papper eller en plast från förnybar råvara och möjlig att återinföra till plaståtervinningen.

Frökenfiskyngel – de små runda kulorna i magen är mikroplast. Foto: Oona Lönnstedt.

Hotet mot livet i havet

Plastskräp som hamnar i havet stannar i havet, även om det med tiden försvinner för blotta ögat. Förvisso bryts plasten ner; den mals sakta sönder av vågor och mot stränder samtidigt som solens strålar gör den allt skörare. Plastresterna blir allt mindre och är till slut så små att de inte syns. Det ger en illusion av att plasten försvunnit, att den brutits ner. Men plasten finns kvar i form av mikroskopiska små plastfragment som flyter runt i vattnen som ett slags konstgjort plankton.

– Det verkar som att mikroplasterna utsöndrar en lockande doft som ynglen misstar sig på och tror att det är små matbitar, som triggar dem, säger Oona Lönnstedt, doktor och forskare vid Uppsala universitet.

Abborryngel som blandade vanlig mat med mikroplast växte sämre och blev slöa, jämfört med de som växte upp i akvarier utan mikroplast i vattnet. Både fiskar och filtrerande djur som musslor kan oavsiktligt få i sig stora mängder plastpartiklar genom födan.

– I vår studie fick gäddor i sig stora mängder plast eftersom deras föda (abborryngel) äter mikroplaster. På så sätt kan mikroplasten vandra uppåt i näringskedjan och påverka oss människor, säger Oona Lönnstedt.

Även kläder av plastbaserad fleece kan orsaka stora utsläpp av mikroplast. När ett fleeceplagg tvättas kan över tusen små plastpartiklar följa med sköljvattnet ut i avloppet, enligt en studie från forskare vid University College i Dublin. Dessa mycket små partiklar, bara några tusendels millimeter stora, passerar reningsverken utan att fastna.

Väl i vattnet blir de mat för djurplankton, som inte kan skilja partiklarna från växtplankton. Mikrokorn av plast används också ofta som slipmedel i kosmetika, tandkrämer och rengöringsmedel som sedan spolas ut med sköljvattnet.

Forskarna har på senare år i allt högre grad börjat intressera sig för plastpartiklar, som håller på att utvecklas till ett globalt problem.

– Ännu så länge är situationen inte alarmerande, men den vidsträckta utbredningen och ansamlingen av plastskräp i världshaven är ett växande problem. Förhållandena understryker behovet av nya metoder för att hantera mikroplastavfall, kanske genom att förbjuda mikroplaster i till exempel kroppsvårdsprodukter, eller genom att ta fram alternativa produkter som sänker utsläppen av plastavfall, säger Oona Lönnstedt.

Annas plasttips

• Ta med en egen kasse när du går och handlar eller se om butiken du handlar på använder plastkassar som görs av förnybar råvara. Sådana ger 85 procent mindre koldioxidutsläpp än vad oljebaserade kassar gör när de bränns.
• Behövs en papperskorg med plastpåse vid varje skrivbord på kontoret? Papper ska ju till pappersåtervinningen och äppelskruttet kan du slänga i fikarummets sortering.
• Behövs plast över huvud taget? Istället för att använda plastfolie för att täcka över mat på ett fat går det ofta att lägga maten i burk med lock.
• Försök att minimera plastanvändningen så långt det går. Köp refillförpackningar istället för nya plastförpackningar för tvättmedel, flytande tvål et cetera.
• Fråga efter återvunnen plast när du köper till exempel soppåsar.
  
  

Fakta

Ungefär fyra procent av världens oljekonsumtion går åt till att göra plast. Men många plaster, till exempel polyeten som ingår i bärkassar och plastfolie, kan lika gärna tillverkas av bio-baserade råvaror med betydligt lägre klimatpåverkan. Idag tillverkas nästan all bio-polyeten av sockerrör i Brasilien.