Henry håller Ringhals på tårna

Henry Berntsson har ett alldeles speciellt förhållande till Ringhals. I Biskopshagen där kärnkraftverkets industrimark nu ligger låg Henrys barndomshem Lillelund.

Nu har betesängar och potatisland ersatts av reaktorbyggnader och ställverk. Av barndomshemmet finns bara den 150 år gamla eken kvar. Men Henrys kärlek till Biskopshagen har inte avklingat.

Dagliga inspektionsrundor

Idag bor Henry i Bua på andra sidan Båtafjorden, men nästan varje dag tar han cykeln till Ringhals för en liten "inspektionsrunda". Bara det senaste året har Henry påtalat för Biskopshagens nya markägare att:

• ängen framför Ringhals yttre industriområde inte blivit slagen i tid
• det legat "döa träd, kartongpapper, plastpåsar" i Ringhalsvägens diken
• nässlorna inte hålls efter på grönområdet
• papperskorgarna inte blivit tömda
• den stora ljustavlan som visar Ringhals produktion varit släckt.

Trädgårdsvantar på för kommunikationsavdelningen

"Gnällo" brukar han skämtsamt underteckna sina Facebook-meddelanden. Men för kommunikationsavdelningen har Henrys vänliga anmärkningar blivit ett välkommet inslag i arbetsvardagen – ett tillfälle för kontorssittande kommunikatörer att dra på sig gummihandskarna för att städa diken och rensa nässlor.

– Jag tycker det är extra roligt att cykla hit, för cykelvägen som går mellan Ringhals och Bua var en hjärtefråga för min nu bortgångna hustru Berit. Hon var politiskt engagerad och jobbade hårt för att få en säker väg till traktens största arbetsgivare, och lyckades även få Ringhals att finansiera cykelvägen, säger Henry.

När framtiden kom till byn

Henry Berntsson föddes 1943 och bodde på Lillelund tills han tjugosex år gammal gifte sig och flyttade till eget hem. Bara några år senare, 1972, flyttade även föräldrarna Einar och Gerda. Gården Lillelund revs, och i dess ställe kom framtiden i form av Vattenfalls nya kärnkraftverk.

– När jag var barn låg här fyra gårdar och folk sysslade med lantbruk och småfiske. Ibland stannar jag en stund vid den gamla eken och funderar på hur otroligt mycket den har fått se under sin livstid, och hur mycket Biskopshagen har förändrats på bara en generation.

Eken som finns kvar syns till vänster.

Small så det skakade

En annan given hållplats för Henry är det han på Värödialekt kallar "stanrabbera" – de stora vallar som byggdes av sprängsten från Ringhals byggtid.

– Jag minns att jag låg hemma och vilade middag en dag och så bara KABOOM! Det small så hela sängen skakade! Dom sprängde så mycket sten på bygget att det räckte till att stensätta hela vägen ut till Bua och mer därtill!

– Pappa var väldigt intresserad. Innan han och mamma flyttade var han inne på bygget varenda dag och lärde känna både chefer och byggare. Vi visste ju inte så mycket om kärnkraft då, men han tyckte det var spännande med dessa stora byggnader.

– Det är klart jag tänker på hur jag sprang här över ljungheden som barn och det var öppna marker ända ner till vattnet. Men gårdarna som låg här då, Lillelund och Backas och Gustavs och Jönses, var gamla och usla, vi hade bara utedass hemma och om vintrarna var det kallt. Mamma och pappa var glada när de fick lämna Lillelund, de fick en modern lägenhet i Väröbacka istället och tyckte det var rena himmelriket, säger Henry.

Barnsjukdomar och krångel

Henry minns mycket väl när Ringhals första reaktor skulle igång.

– Käre vad det skrevs mycket i tidningarna! Det var ju en del bekymmer och det var nog inte så lätt att vara Ringhalschefen då. Det är lustigt nu när man tänker på det – så mycket det krånglade i början, och så bra det funkar nu.

Själv har Henry aldrig jobbat på Ringhals. Han vigde sitt yrkesliv åt en annan stor och viktig industri i trakterna: Strängbetong i Veddige, där han var anställd i 43 år. Henry har två döttrar, och sedan några år tillbaka också en ny livskamrat som heter Gunilla.

Med Facebook har den pigge 75-åringen också fått ett forum för sina ofta underfundiga vardagsbetraktelser, som inkasserar många tummar från Buaborna. Det sociala mediet har också blivit en direktväg till kärnkraftverket.

– Förut om man ville få tag i någon där fick man ringa och krångla och kom aldrig rätt. Nu är det ju så enkelt, bara att sitta hemma och trycka på en tangent.

Inget att fixa – för tillfället

Ringhals senaste propå från Henry dök upp i inkorgen häromdagen och handlar om den stora produktionstavlan innanför Ringhals entré, som även varit synlig för den som passerar på cykel:

Hejsan! De va "gnällo" här igen! Tråkigt att inte den stora elektroniska tavlan funkar. När blir den lagad? MVH Henry.

När vi nu träffar Henry vid hans barndomsek och informerar honom om att den fjorton år gamla tavlan är för gammal för att uppdatera och därför inte kommer lagas tar han det hela med ro.

Precis som han gjorde när framtiden kom till byn.

Det är inget annat du tycker vi ska fixa, Henry?
– Nej, det hade ni redan vetat i så fall.

Text: Krister Svahn
Foto: Anna Collin

Ringhals Facebooksida