Koll på fiskarna vid Ringhals
Vid kylvattenutsläppet från Ringhals kan vattnet vara cirka 10 grader varmare än i det omgivande havet. Området är därför högintressant för att studera hur en uppvärmning av havet påverkar växter och djur.
Varje år gör Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU undersökningar av havsmiljön utanför vackra Biskopshagen där Ringhals kylvatten har sitt utlopp. Mätningarna jämförs med ett opåverkat referensområde.
I årsrapporten för 2017 konstateras att mångfalden av fiskarter är lägre i det kylvattenspåverkade området än i referensområdet: det påträffas visserligen fler värmeälskande fiskar här (till exempel skärsnultra och strandkrabba), men också färre arter som föredrar kallare vatten (som rötsimpa och tånglake).
Både utanför Biskopshagen och i referensområdena påträffades förra året flera främmande arter. Förekomsten av dessa främmande arter kan enligt SLU inte kopplas till Ringhals kylvattenanvändning. SLU konstaterar också att förlusten av ägg och larver där Ringhals tar in sitt kylvatten är ringa.
Läs mer om SLU:s årsrapport här
FAKTA
Ringhals kärnkraftverk använder stora mängder havsvatten i sin drift för att kyla ner ångan i turbinerna. Kylvattnet, som leds genom anläggningen i ett slutet system och inte är i kontakt med eller påverkas av strålning, värms cirka 10 grader under passagen.
Ända sedan Ringhals startade har kontroller gjorts för att studera eventuell miljöpåverkan orsakad av kylvattenanvändningen. Dels kontrolleras förlusten av fiskägg, yngel, och småfisk i kylvattnets intagskanaler, dels kontrolleras effekten av det uppvärmda kylvatten som släpps tillbaks ut i havet. Utöver detta inventeras förekomsten av främmande arter genom dykinventeringar. Ringhals kompenserar sin marina miljöpåverkan genom en årlig avgift till Havs- och vattenmyndigheten.
Blåskrabban, även kallad asiatisk strandkrabba, är en främmande art som påträffades i Sverige första gången 2012 utanför Hönö i Göteborgs skärgård. Enstaka exemplar av krabban har också dykt upp utanför Ringhals. Foto: SLU
