Kärnkraftens framtid

Redan som 15-åring visste Jessica Lybark att det var inom kärnkraft hon såg sin framtid. Ett studiebesök på Studsvik i hemstaden Nyköping öppnade hennes ögon.

– Jag tyckte att det var jättehäftigt!

Intresset för teknik och energi gjorde att hon sökte sig till Chalmers för studier i teknisk fysik följt av ett masterprogram i kärnteknik. Traineeprogrammet blev en naturlig fortsättning.

– Programmet har varit över förväntan. Vi har fått inblick i hela kärnkraftskedjan och ett värdefullt nätverk inom hela Vattenfall, säger Jessica.

En av hennes nya kollegor är Jonathan Wäng. Hans första möte med kärnkraft var ett studiebesök på Forsmark när han gick på gymnasiet i Bollnäs. Intrycket då var att kärnkraft är ”en komplicerad process”. Besöket fanns kvar i bakhuvudet och gjorde att han valde masterprogram i kärnenergiteknik på KTH efter studier i teknisk fysik.

– Det som lockade mig var samspelet för att få allt att fungera. Kärnkraftverk är en högriskmiljö och man behöver ha ett stort säkerhetstänk. Samtidigt är det ett säkert energislag med lägst antal dödsfall per producerad energi av alla kraftslag, säger Jonathan.

Jessica Lybark och Jonathan Wäng är två av elva kärnkraftstraineer som nu jobbar på Ringhals respektive Forsmark.

Tillsvidaretjänst redan från start

Alla traineerna sökte särskilda tjänster och har delat sin tid mellan traineeprogram och vanligt jobb. Jonathan är systemingenjör inom strömning och termohydraulik på Forsmarks teknikavdelning. Jessica jobbar på Ringhals teknikavdelning som fysiker på härd och bränsle, reaktorfysik.

Inom programmet har de bland annat genomfört två skarpa projekt. Ett av Jonathans projekt gjorde han tillsammans med de tre andra traineerna på Forsmark. Det var en förstudie kring en 3D-kartläggning av alla blocken.

– Projektet kommer att drivas vidare, vilket är jättekul.

En annan del av programmet har varit jobbrotationer. Jessica har varit på Forsmarks härd- och bränsleavdelning och på Vattenfall Nuclear Fuel. Hon har även gjort mindre rotationer på hemmaplan.

– Det är givande att se hur andra grupper jobbar, särskilt de som man samarbetar med. Extra intressant var att få vara med på det praktiska arbetet vid ett bränslebyte. Jag har också varit på rotation till kontrollrummet, det är en annan arbetsmiljö och det var nyttigt att få se hur man ska bete sig där speciellt eftersom fysiker har en del arbetsuppgifter där som exempelvis fluxmapp, säger Jessica.

Och den ljusnande framtid är vår

Efter traineeåret har de nu landat i sina ordinarie tjänster.

– Det ska bli skönt att vara på plats och kunna fördjupa sig ännu mer i arbetet, säger Jessica.

– Jag vill grotta ner mig i mitt område, men jag vill också behålla helikopterperspektivet. Därför har jag kontaktat Forsmarks värd för WANO-besöket för att se om jag kan hjälpa teknikavdelningens counterpart, säger Jonathan.

De ser ljust på framtiden, både för egen del och för kärnkraften i stort.

– Det är inte en döende bransch. Kärnkraft kommer att behövas i framtiden och här på Forsmark ska vi köra till minst 2045, vilket känns bra, säger Jonathan.

– Kärnkraft är det mest koldioxidneutrala alternativet sett till hela livscykeln, och vi behöver en stabil och trygg baslast, säger Jessica.

Fakta om trainee-programmet

Cirka 300 personer sökte de elva tjänster som utlystes inom Vattenfalls kärnkraftsverksamhet. Inom programmet har traineerna bland annat gjort studiebesök på olika anläggningar, haft två längre rotationsperioder och genomfört två skarpa projektarbeten. De har haft utbildningar och seminarier, bland annat i ekonomi och avfall, men även inom mångfald och konflikthantering.

Text: Marie Carlsson 
Foto: Marie Carlsson/Åsa Nordling