Ett av världens första slutförvar för använt kärnbränsle byggs i Forsmark

Vid platsen där Sveriges första slutförvar för högaktivt kärnavfall byggs pågår intensiv aktivitet. Byggmaskiner gräver upp omfattande grushögar. Människor i hjälmar och fluorescerande gula västar vandrar omkring, pekar och hugger tag i saker som ska göras.

Precis vid mynningen av den kanal som för in kylvatten till Forsmarks närliggande kärnkraftverkhar förberedandemarkarbeten påbörjats för en bro. Bron ska på sikt föra kärnavfallet den sista lilla biten fram till förvaret. I närheten, vid vattenbrynet mot Östersjön, planeras en ny strandlinje. På en annan del av området har ett stort hus för geologer och kemister uppförts.

I övrigt pågår mest en utjämning av marken, där jord, grus och stenar plockas upp och används för att plana ut terrängen. Bland annat ska en liten göl fyllas igen, där fanns tidigare  sällsynta grodor som har haft sitt habitat där. De har flyttats i olika omgångar till nya livsmiljöer med rätt förutsättningar som SKB skapat, lite längre in i skogen. Grodorna har studerats noggrant och anpassar sig väl och förökar sig i sin nya omgivning.

Inget lämnas åt slumpen

Områdets yta är i sig imponerande, det mäter hela 24 hektar, men det mest intressanta med platsen är ändå det som ännu inte riktigt finns. När ytan är förberedd och klar ska drygt 400 hektar, bland annat sex mil tunnlar, anläggas här, med start 2027, med slutmålet att slutförvara det använda kärnbränslet som producerats av de tolv svenska reaktorerna,  på drygt 500 meters djup.

40 år av forskning och teknikutveckling

Det är inte bara områdets storlek som är svindlande omfattande, även tidsperspektiven för bygget är knappt greppbara. Utgrävningen av de sammanlagt sex mil tunnlar som ska finnas under ytan kommer ske i etapper fram till 2080-talet. Deponeringen kommer att kunna påbörjas i  slutet av 2030-talet och parallellt med att det sker sprängs nya tunnlar ut i separata driftområden.

Bygget påbörjades officiellt i januari i år, men arbetet fram till dess har varit desto längre, inte minst på grund av utdragna tillståndsprocesser. Redan 2011 skickades ansökan från Svensk Kärnbränslehantering (SKB) in om att få bygga Kärnbränsleförvaret i Forsmark. Först 2022 godkändes ansökan av den svenska regeringen.

Stefan Engdahl, vd för SKB.

– Under tiden då vi väntat på beslut har vi fortsatt att jobba med teknikutveckling och optimering, säger SKB:s vd Stefan Engdahl. Vi har kunnat göra det som vi har gjort under 40 års tid – forska och utveckla lösningar, de lösningar som behövs för att klara vårt uppdrag. Att hantera och slutförvara driftavfall, rivningsavfall och använt kärnbränsle från våra ägare.

Tre skyddande barriärer  

I närheten av det påbörjade bygget av Kärnbränsleförvaret finns sedan 1988 ett annat slutförvar, en anläggning för låg- och medelaktivt kärnavfall (anläggningen tar också emot radioaktivt avfall från sjukvård och forskning), som nu byggs ut. Men det använda och högaktiva bränslet som används inom kärnkraften har inneburit ännu mer avancerade lösningar. Den KBS-3-metod som har utvecklats av SKB är ett slutförvarsystem baserat på flera skyddande barriärer.

Det första steget är att avfallet kapslas in i kapslar av koppar – längd fem meter och omkrets en meter – som sedan svetsas igen. Cirka 6000 kopparkapslar ska få plats i slutförvaret, med plats för två ton avfall i varje. Mängden avfall som ska slutförvaras är baserat på   dagens kärnkraftsprogram , det vill säga att förvaret motsvarar det avfall som finns eller kommer produceras av de befintliga reaktorerna i Sverige. Tillkommer ny kärnkraft kommer också ett nytt slutförvarssystem att behövas.  

Det andra steget är att kapslarna omsluts av så kallad bentonitlera, en kraftfullt vätskeabsorberande  aska . Bentonitens egenskaper tar upp eventuella rörelser i berggrunden och minimerar riskerna för att vatten ska nå kopparkapslarna.

Det tredje steget är helt enkelt den omgivande berggrunden i Forsmark som isolerar avfallet och har egenskaper som passar särskilt bra för ändamålet.

– Sverige har generellt sett en väldigt bra kristallin berggrund, så för oss har det helt enkelt handlat om att hitta den berggrund med rätt förutsättningar för att placera slutförvaret på. Här i Forsmark finns det urberg med väldigt få sprickor och med den kvalitet som vi behöver.

Politiska åtgärder bakom slutförvaret

En av anledningarna att förutsättningarna för slutförvar är så bra i just Sverige handlar inte bara om berggrund – utan lika mycket om politiska åtgärder. Efter olyckan vid kärnkraftverket i Three Mile Island-verket vid Harrisburg i Pennsylvania 1979 kom det svenska statliga krav på att alla reaktorägare för att få starttillstånd så ska man också på ett tillförlitligt sätt hantera slutförvar för kärnavfallet. Lösningen blev geologisk slutförvaring och att ägarna avsatte en avgift till en fond, vars ekonomiska medel skulle användas till förvarsbyggande.  

– Den typen av krav gör att man kommer i gång tidigt, vilket vi också gjorde här i Sverige konstaterar Stefan Engdahl. Vi har under mer än 40 års tid utvecklat de slutförvarsmetod som kallas KBS-3-metoden. Det som händer nu är att flera länder anammar SKB:s metod när de tittar på frågan kring slutförvar i sina länder.

En metod som kan exporteras

Att frågan är viktig för kärnkraften beror på att slutförvar alltjämt är så väldigt sällsynta. Världen har ett 30-tal kärnkraftsnationer, en siffra som kan komma att fördubblas med tanke på intresset för inte minst små modulära reaktorer (SMR) just nu.  Få av dessa länder har dock planer klara, än mindre byggen påbörjade, för det avfall som är en oundviklig följd av kärnkraften.

Många är överens om att kärnkraften har en viktig roll att spela i omställningen till samhällen med ingen, eller i alla fall väldigt liten, fossildriven elektricitet, men ska kärnkraften växa kommer avfallshanteringen bli en central del av planeringen.

Av de länder som har kärnkraft har Finland har kommit allra längst med sin avfallshantering, de har sedan 2023 ett färdigt slutförvar i Onkalo på landets västkust och väntar på tillstånd att ta det i drift. Det är byggt utifrån SKB:s metod, KBS-3-metoden, som i Forsmark. Engdahl tror att det finns stora möjligheter att sprida SKB:s kunskap även till andra länder.

– Har man samma förutsättningar som i Sverige med kristallin berggrund passar vår metod.  Det faktum att Finland valt KBS-3 är en kvittens på att metoden är intressant för många.

Läs även Finland öppnar världens första slutförvar för använt kärnbränsle 

Läs mer på SKB:s webbplats