Efter 10 års tjänst och nästan ett halvt sekel i träda har den ikoniska laddmaskinen i Ågestaverket monterats ner. Själv tyckte nog maskinen att det var hög tid att få pensioneras på riktigt; under rivningen hittades en handskriven lapp med texten ”Torsdagen den 20.2 1975 kl. 11.02 – Jag har gjort mitt. LM”.
”Torsdagen den 20.2 1975 kl. 11.02 – Jag har gjort mitt. LM." Foto: Erik Back.
Laddmaskinens uppgift var att byta kärnbränsle i reaktorn, det vill säga flytta bränsle från förvaringsbrunnar till härden och tvärtom. En del av materialet har blivit kontaminerat och tas om hand som radioaktivt avfall, men det allra mesta var fritt från radioaktivitet.
– Maskinen vägde cirka 220 ton och av det har vi kunnat friklassa* och återvinna cirka 170 ton varav det mesta är stål, säger demontageledaren Erik Back.
Laddmaskinen före nedmontering. Foto: Fredrik Ekenborg.
20 veckor tog det från att arbetet med nedmonteringen startade tills den sista delen var ute ur anläggningen. Först revs elen och fristående delar på utsidan, därefter ”ryggsäcken” (kylmaskineriet) och strålskyddsröret på insidan, och sist de tunga strålskyddsblocken i stål som fanns för att skydda omgivningen från strålning från bränslet.
– De svåraste momenten var att klura ut hur vi skulle montera ner teleskopröret och andra delar inne i strålskyddsröret, och de hängande 80 ton tunga strålskyddsblocken under trallan. Men vi är ett gott gäng som jobbar i Ågesta och genom samarbete – och med hjälp av den moderniserade traversen - löste vi allt på ett bra sätt, säger Erik Back.
Nedmontering. Foto: Rodrigo Prieto.
Kollage. Den moderniserade traversen spelar en viktig roll i nedmonteringen av verket. Foto: John Guthed. Det sista strålskyddsblocket har monterats ner. Foto: Nicklas Tjernlund. Reaktorhallen, nu utan laddmaskin. Foto: John Guthed.
Friklassad del av laddmaskinen körs till transport inför återvinning. Foto: Rodrigo Prieto.
*Friklassa innebär att man genom mätningar påvisar att radioaktiviteten ligger under det gränsvärde som Strålsäkerhetsmyndigheten har satt upp.
Laddmaskinen tillverkades på 1960-talet av verkstadsföretaget Nohab i Trollhättan, och är ett av de mest fotograferade föremålen i svenska kärnkraftverk.
Laddmaskinen fraktas till Ågesta på 1960-talet.
– Det var ju en imponerande maskin, passformen och finishen på alla detaljer var otrolig. Den har fått ett gott slut när materialet återvinns och kan bli andra produkter och vi har även fotograferat rivningen, säger Erik Back.
Erik Back är anställd i Vattenfall Services Nordic som utför mycket av projektlednings- och annat arbete åt BU Nuclear Decommissioning som ansvarar för avvecklingen av bland annat Ågestaverket. På så sätt breddas koncernens kompetens kring avveckling av kärntekniska anläggningar.
Se även
Ågestas ånggeneratorer – de sista stora föremålen lämnar berget
De sista stora föremålen som lämnar Ågestaverkets bergrum är de två 12 meter höga och 25 ton tunga ånggeneratorerna, som lyfts ut efter 60 år på plats.
Vattenfall ansöker om upphävande av naturreservat för att möjliggöra ny kärnkraft
Vattenfall har idag skickat en begäran till Länsstyrelsen i Hallands län om att upphäva naturreservatet Biskopshagen för att skapa utrymme för nya kärnkraftreaktorer på Väröhalvön.
Vattenfalls remissvar om riskdelning för ny kärnkraft
Vattenfall kommenterar här sitt svar till regeringens remiss angående finansiering och riskdelning när det gäller ny kärnkraft i Sverige.