Jubilarerna har producerat vattenkraft i mer än 200 år

Viskafors kraftstation. Foto: Henrik von Klopp.

Viskafors kraftstation – 100-åringen som inte ens ett världskrig kunde stoppa

Viskadalens textilindustrier blomstrade i början av 1900-talet. Fabrikernas ökande elbehov blev startskottet för Rydboholmsbolaget som 1917 började bygget av den 100-års jubilerande Viskafors kraftstation – placerad vid Viskan, ungefär en mil från Borås.

Bygget stötte tidigt på problem. Första världskriget och avstängd råvaruimport innebar förseningar av cement, maskindelar och tändhattar. Två år senare stod Viskafors kraftstation halvfärdig och installationer av vattenkraftaggregaten började. Fyra år efter byggbeslutet 1921, invigdes stationen.

Vid starten hade Viskafors tre turbiner. Två var nybyggda (G1 och G2) och tillverkade av KMW (AB Karlstads Mekaniska Werkstad) och den tredje (G3) flyttades från 1910-års kraftstation som det ”nya” Viskafors ersatte.

För att säkerställa vattentillgången till kraftstationen hade det tidigare byggts ett vattenmagasin (Storsjön) som tillsammans med det första kraftverket stod klart 1910. Vattnet leds via ett utskov in i den 770 meter långa Skäggaredstunneln som är 2,5 meter bred och med en minsta höjd på 2 meter. Vattnet fortsätter därefter vidare i en öppen kanal/fåra som mynnar ut i Viskan, cirka en kilometer uppströms intaget till kraftverket. Den tredje turbinen (G3) hade i slutet av 1940-talet tjänat ut och på dess plats installerades en begagnad U-båtsdiesel som användes för att driva väveriet under torrperioder.

Under 2014-2016 startade en omfattande förnyelse av kraftstation och damm. Vattenvägarna renoverades och den gamla dammen ersattes av en ny damm som byggdes cirka 20 meter nedströms den gamla.

Aggregat G2 havererade 2013 och ersattes 2016 med en ny Kaplanturbin (G3) som levererades av TURAB och står nu på samma plats som den gamla U-båtsdieseln hade .

Idag är G1 från 1921 och G3 från 2016 i drift.

Nämforsens kraftstation.

Nämforsens kraftstation - 75-åringen som satte miljön i fokus

Utbyggnaden av den svenska vattenkraften startade redan i början av 1900-talet. Men det var först när Vattenfall på 1940-talet skulle bygga ut Nämforsen i Ångermanälven som protesterna kom.  Det var också då miljön kom i fokus vid vattenkraftsutbyggnaderna.

Nämforsen var inte bara känd för sin kraftfulla fors. På öarna mitt i forsen och på älvens strandhällar finns Sveriges i särklass största enskilda hällristningsplats (näst störst i Europa). Här finns 2595 hällristningar bevarade, de äldsta antas vara 6000 år gamla.

Vid utbyggnaden av Nämforsen fanns i de ursprungliga planerna att kraftverksdammen skulle sträcka sig över öarna i forsen. När planerna blev kända ingrep riksantikvarien Sigurd Curman som började förhandla med Vattenfalls generaldirektör Waldemar Borgquist. Detta, tillsammans med en relativt stor opinion, räddade hällristningarna för eftervärlden. Kraftstationen flyttades uppströms och placerades ovanför hällristningsområdet. 

Video player requires marketing cookies.
To view this content please click here to allow marketing cookies.

×

Så här såg det ut vid invigningen av Nämforsens kraftstation 1946.

Bygget av kraftstationen pågick mellan åren 1944–1947 och var Vattenfalls första vattenkraftverk i Ångermanälven. Det första aggregatet togs i drift 1946. Invigningen av det färdiga kraftverket förrättades av Prinsessan Sibylla under pompa och ståt inför 250 inbjudna gäster.

Vid starten hade stationen två Kaplanturbiner med en sammanlagd effekt av 46 MW. I början av 1970-talet sprängdes en ny vattenväg ut och maskinstationen förlängdes för att ge plats åt ytterligare ett aggregat. 

Bodens kraftstation.

Bodens kraftstation – 50-åringen mitt i staden

När bygget av den 50-årsjubilerande Bodens kraftstation startade så gjordes det under helt nya förutsättningar. Här fanns inga av de problem som många av de övriga vattenkraftutbyggnaderna tampats med dvs problem med isolering, långa pendlingsavstånd och fjällstormar. Bodens kraftstation byggdes nästan mitt i staden och många av de som jobbade på bygget bodde i Boden eller pendlade hem till närbelägna Vittjärv.

Bygget av Bodens kraftstation innebar också ett steg mot mer industriellt byggande. Färdiga armeringsstål från dåvarande Norrbottens Järnverk i Luleå sparade tid och arbete. Vid betonggjutningarna användes plastade plywoodskivor som var lätta att rengöra och kunde återanvändas många gånger.

Stationen utnyttjar fallhöjden från de tre forsarna; Trångforsen, Bodforsen och Näsforsen. Dammkrönet över älven utformades så att det också skulle fungera som allmän väg och gör så även idag.

När kraftstationen med sina två aggregat stod klar 1971 så var också möjligheterna för fiskvandringen upp längs Luleälven stängd. Nedströms stationen anlades därför ett avelsfiske. Vattenfall är en av Sveriges största fiskodlare och odlar och sätter ut fisk för att uppfylla de åtaganden som Vattenfall ålagts i vattendomar och andra överenskommelser. Från fiskodlingen i Heden sätts årligen 550 000 laxsmolt, 100 000 havsörringssmolt och 12 100 insjööringar ut i Luleälven.

Som en del av Vattenfalls dammsäkerhetsprogram förstärktes dammen i Bodens vattenkraftverk under åren 2006–2007. Dammen ska nu kunna hantera de extrema vattenflöden som förväntas inträffa en gång på 10 000 år. Bland annat höjdes dammens krön med 1,8 meter.

Här hittar du alla våra kraftverk

Mer om Vattenfalls vattenkraft

Läs mer om vattenkraftutbyggnaden i Sverige på sajten Vattenfalls historia och kulturarv

Mer om hällristningarna i Nämforsen