Livet i kylvattentunnlarna kartlagt

Vid den årliga avställningen för underhåll av Ringhals reaktorer töms kylvattentunnlarna på havsvatten, inspekteras och rensas från främst enorma mängder blåmusslor som stortrivs i miljön. Sommaren 2022 gjorde Sveriges lantbruksuniversitet SLU en inventering för att kartlägga livet i tunnlarna och för att få svar på förekomst av andra, invasiva arter. 

Under Ringhals löper tunnlar som tar in havsvatten som kyler anläggningen. Varje år saneras väggarna från 800 till 1000 kubik musslor med hjälp av stora högtryckstvättar. Orsaken till tillväxten är att miljön i tunnlarna är optimalt: högt vattenflöde med stora mängder mat som virvlar förbi.

Vid saneringen finns risk för gaser från ruttnande musslor, därför bär teamet friskluftsmask med gasfilter under provtagningsarbetet.

I kylvattentunnlarna togs skrapprover från 20 gånger 20 centimeter stora ytor på tio slumpvis utvalda ställen. Fångsten togs med till SLU:s laboratorium nära Videbergshamn där den räknades och artbestämdes av Jakob Looström och Annelie Lindgren:  

  – Vi hittade inget anmärkningsvärt. I våra prover fick vi upp omkring 98 procent blåmusslor och havstulpaner, några anemoner, maskar och strandkrabbor. Det enda invasiva vi hittade var något enstaka skal från Stillahavsostron, konstaterar Jakob Looström som är miljöanalytiker vid institutionen för akvatiska resurser på SLU, Sveriges lantbruksuniversitet.

Anneli och Jakob artbestämmer och räknar.

De allra minsta är tuffast att artbestämma. Att de är små kan man lösa genom att kika med lupp, svårigheten ligger i att de unga djuren inte har samma tydliga utmärkande drag som de vuxna individerna.

– En liten krabba som mäter omkring tre mm över skölden och en mussla som var omkring fem mm lång tog jag med mig till Tjärnö marina laboratorium i Strömstad för att säkerställa om det var en strandkrabba eller en blåskrabba som är med på listan över invasiva arter. Musslan visade sig vara en Musculus subpictus, en icke invasiv art som brukar växa inuti sjöpungar. Krabban har de inte hunnit ta sig an ännu, så den får vi presentera med namn i vår rapport längre fram, berättar Annelie Lindgren, marinbiolog med alger som specialitet.

Krabban och musslan som fick åka till Strömstad för dubbelkoll. Krabbans ögon är det mörka i mitten av burken, benen går att ana som ljusa streck under. Musslan ligger längre bak, till höger i burken.

Havstulpanerna dör när de skrapas loss från tunneln, men de flesta andra arter överlever hanteringen och släpps tillbaka i havet. Strandkrabban i skålen är strax klar med det här äventyret, och får fortsätta sitt liv i Kattegatt.

Följer mönstret på västkusten

SLU aqua kustlaboratoriet i Väröbacka arbetar främst på uppdrag av Ringhals, men har uppdrag från andra företag och Havs- och vattenmyndigheten också.

– I vårt uppdrag inom Ringhals biologiska miljöövervakning ingår inventering av främmande arter. Där är den yttre kontrollen, utanför Ringhals industriområde, algkartering genom dykning vid fem områden: Vendelsö, kylvattenutloppet, Norra Horta och två lokaler i Båtafjorden. Den inre kontrollen, innanför staketen, består av inventeringen i tunnlarna som vi gjorde när ni var med och fotade, och algkartering genom dykning i svallbassängen, berättar Jakob.

De provfiskar också med ryssjor vid norra Horta, kylvattenutsläppet och Vendelsö i april och augusti. Och för att undersöka hur mycket fisk som följer med kylvattnet in fångar de ägg och larver med Bongohåv medan yngel och större fisk fångas med Isaac-Kidd-trål i kylvattenintaget från januari till och med april.

– Kombinationen av de olika fångstmetoderna gör att vi får med det mesta. Beståndet vid Ringhals följer ungefär hur det är längs med västkusten. Generellt sett är det extra mycket av brunalgen Sargassosnärja vid Ringhals kylvattenutlopp men det kan variera från år till år, berättar Jakob.