Så blev en vindpark en del av en skida

Att man letade efter nya metoder för att hantera den stora mängd kompositmaterial som finns i en vindpark gav sig vid den här tidpunkten, år 2020, naturligt enligt Gustav Frid, miljö- och hållbarhetsspecialist på Vattenfall. 

Något som drev på beslutet att hitta alternativa lösningar var den problembild som spreds i media, kring hur man hanterade den här typen av avfall. Samtidigt närmade sig ett flertal vindparker sig slutet på sin livslängd. 

– Det förekom en hel del diskussioner i omvärlden kring avfallshanteringen. Dessutom hade vi ett pågående strategiarbete som bland annat innebar ett förbud mot att lämna avfallet på deponi. Målet var att hitta så hållbara lösningar som möjligt och för att göra det, såg vi rotorbladen som en del av olika forskningsflöden. Vi ville lära oss mer om olika återvinningslösningar men också komma fram till hur vi kunde undvika att bladen lades på deponi, säger Gustav Frid. 

När Vattenfall skulle demontera vindparken Irene Vorrink i Nederländerna år 2022 hade entreprenören inget annat alternativ än förbränning. Vattenfall hade då nytta av den breda kartläggning som företaget gjort över vilka möjligheter och alternativ som fanns tillgängliga på marknaden. 

– I och med att vi inte hade gjort det möjligt för andra behandlingsmetoder inom det avtal vi hade med entreprenören så blev det upp till oss själva att styra hanteringen av bladen till en tredje part. Gjenkraft, som vid den tidpunkten höll på att starta upp sin verksamhet, erbjöd ett intressant och lovande återvinningsalternativ som vi ville utforska. 

Bra tajming gjorde valet enkelt 

Förutom det faktum att Gjenkrafts forskningsområde var just återvinning av kompositmaterial, såsom rotorblad, var tajmingen en avgörande faktor.  

– För oss var det viktigt att få ett flöde av bladen från demonteringsprojektet till återvinningsbolaget utan att det fastnade på vägen och behövde mellanlagras. Där passade vårt behov och Gjenkrafts forskningsprojekt mycket bra ihop rent tidsmässig, påpekar Gustav Frid. 

Marcin Rusin, en av Gjenkrafts grundare berättar att det var just debatten kring vindturbinblad och hur dessa kunde återvinnas som gjorde att det norska återvinningsföretaget bildades. Det som började som ett hobbyprojekt på kvällarna är idag ett kommersiellt företag som bland annat får finansiering från Innovasjon Norge och EU.  

– Gjenkraft återvinner kompositavfall för att återvinna värdefulla material på ett hållbart och miljövänligt sätt. Vårt mål är att göra detta på ett grönt sätt och inte gräva ner avfallet i marken eller förbränna det för energi. Vindkraft har alltid betraktats som en grön energikälla, men det har funnits en utmaning med hur man ska hantera rotorbladen på ett hållbart sätt när de inte kan användas längre.  Det är där vi kommer in med vår teknik för att göra vindkraften grön igen, säger han.  

Återvinner värdefulla råvaror

Den metod som Gjenkraft använder är en egenutvecklad termokemisk process i flera steg. Den gör det möjligt att återvinna glas- och kolfibrer samt kolväten i form av gas och olja. Och det är ett av dessa material, kolfiber, som använts för att tillverka skidor, i samarbete med den norska skidtillverkaren Evi Ski.   

– Vårt mål har alltid varit att visa att det går att lösa den här utmaningen. Vi hade redan tekniken för att återvinna värdefulla råvaror från kompositavfall, nästa steg var att hitta en avancerad produkt som skulle tilltala allmänheten, tillägger Marcin Rusin och får medhåll av Gustav Frid: 
 
Det viktiga med skidorna är visa på bredden av innovation. Genom att visa på de möjligheter som finns med att använda återvunna materia kan vi hitta nya marknader och användningsområden.

På bild: Gustav Frid

Lagstiftning och incitament för fler cirkulära affärer 

Regleringen kring deponi av kompositmaterial, såsom rotorblad, ser olika ut inom Europa. I många länder är det fortfarande tillåtet, men i vissa länder, såsom Nederländerna, råder det ett förbud.  

Framöver hoppas Gustav Frid att betydligt fler företag vill testa att använda återanvänt material i sina tillverkningsprocesser, men för att det ska kunna bli verklighet behövs det framför allt en enklare lagstiftning. 

– Idag är exempelvis transport och cirkuläritet på bordet inom EU, där just lagstiftning och höga kostnader vid transport av avfall över gränser skapar hinder för effektiva återvinningslösningar. Min förhoppning är att det kommer lagstiftning och incitament som möjliggör nya cirkulära affärer och innebär att nya produkter med återvunnet innehåll kan etablera sig på marknaden.