Därför står Finland starkt när krisen slår till

De senaste månaderna har visat hur snabbt vardagen rubbas när elen försvinner. Vinterstormen Johannes slog hårt i Norden, med tiotusentals hushåll utan ström i både Sverige och Finland. I Berlin orsakade ett sabotage på en kabelbro ett omfattande avbrott som slog ut el, värme och internet för över 45 000 hushåll. Samtidigt fortsätter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina att visa hur sårbar energiinfrastruktur kan vara i en konflikt – och hur snabbt konsekvenserna sprider sig när kritiska funktioner slås ut.

Tillsammans ger händelserna en tydlig påminnelse: när energin inte fungerar syns samhällets sårbarhet.

Finland – där beredskap är en är en del av vardagen

När man talar om hur väl förberett samhället är för krissituationer lyfts Finland ofta fram. Det beror inte minst på landets geografi och klimat – stora avstånd, små samhällen och återkommande stormar har länge gjort det nödvändigt att kunna hantera tillfälliga avbrott i vardagen. Det har format en beredskapskultur där man utgår från att störningar kan inträffa, oavsett om de orsakas av natur, teknik eller geopolitik.

Malkus Lindroos, energirådgivare på Vattenfall i Finland, följer hur hushåll i olika delar av landet påverkas av elavbrott och hur erfarenheten av återkommande störningar präglar förväntningar och beteenden.

– På många håll är det inte ovanligt att elen är borta i flera dagar efter en storm. Det formar hur man tänker kring vardagen och hur man agerar när något händer, säger Malkus Lindroos.

72-timmarsregeln – en tydlig grund

En hörnsten i Finlands hemberedskap är rekommendationen att varje hushåll ska kunna klara sig i 72 timmar utan stöd.

– Syftet är inte att alla ska bli preppers. Poängen är att ge samhället tid att agera. Om hushållen klarar de tre första dygnen kan resurser riktas dit där behovet är som störst, säger Malkus Lindroos.

Rekommendationen är inte tvingande, men den är välkänd och djupt etablerad.

Olika förutsättningar att klara längre avbrott

Hur väl ett hushåll klarar längre avbrott varierar. I städer kan tre dagar utan el få stora konsekvenser, medan många hushåll på landsbygden klarar sig betydligt längre – inte för att de lagrar mer, utan för att deras vardagssystem redan är mer flexibla.

– Det handlar inte om att människor är mer tåliga, utan om att de är vana vid att system inte alltid fungerar. Det gör att man reagerar mindre drastiskt när ett avbrott inträffar. Man vet vad som behöver göras, säger Malkus Lindroos.

Just den vardagsvanan, menar han, utgör en central del av Finlands beredskapsstyrka.

En kultur av övning och samarbete

Finlands beredskapsförmåga bygger på en kultur av delat ansvar. Myndigheter, skolor, frivilligorganisationer och företag genomför regelbundet gemensamma övningar och har etablerade rutiner.

Ett exempel är en 24-timmarsövning i Helsingfors, där 45 personer bodde i ett civilförsvarsskydd utan dagsljus eller vatten. Deltagarna fick manuellt sköta ventilation och hantera enkla hygienlösningar medan temperaturen sjönk i skyddet. Övningen, som lyfts i Helsingin Sanomat, visar hur Finland praktiskt tränar samarbetet mellan invånare och samhällsaktörer.

– Om jag ska ge ett enda råd är det att testa vardagen utan el. Det visar snabbt vilka delar av livet som är beroende av ström, och vilka som fungerar ändå, säger Malkus Lindroos.

När yrkesrollen möter vardagen

När Malkus får frågan om sin egen hemberedskap berättar han att den delvis kommer naturligt. Genom sina friluftsintressen – vandring, skidturer och vintertältning – har han utrustning och vana att klara sig i flera dygn i kyla.

– Jag har utrustning för att vara ute i snön en vecka. Det gör mig personligen ganska väl förberedd, säger Malkus.

Så utmärker sig Finland i jämförelse med andra länder

Malkus lyfter tre faktorer som särskilt tydliga:

1. Beredskap är en vana, inte ett undantag
   Störningar ses som något man förväntas kunna hantera.
2. Strukturerna är tydliga
   72-timmarsrekommendation och välkända rutiner gör att alla parter utgår från samma grund.
3. Landsbygdens robusthet höjer genomsnittet
   En betydande del av Finlands befolkning bor i små samhällen där alternativa lösningar fortfarande är naturliga.

Samtidigt betonar Malkus att skillnaderna mellan de nordiska länderna inte är så stora som de ofta framställs. Helsingfors och Stockholm har liknande förutsättningar, menar han, och även andra regioner i Norden är vana vid tillfälliga avbrott.

– Det finns lika väl förberedda områden i andra länder. Finland är därför inte unikt – men kombinationen av vana, kultur och geografi skapar en stabil grund, säger Malkus Lindroos.

Europa tar efter – stärkt fokus på beredskap

Frågor om säkerhet och krisberedskap är långt ifrån nya i Europa, men det förändrade säkerhetspolitiska läget har gjort att de fått en tydligare plats på agendan. Flera länder arbetar nu för att stärka hushållens förmåga att klara de första dygnen vid större störningar, oavsett om orsaken är extremväder, tekniska fel eller cyberangrepp.

I Sverige lyfts hemberedskap återkommande genom Beredskapsveckan och i Nederländerna ger kampanjen Denk Vooruit praktiska råd för de första 72 timmarna. I Storbritannien samlas rekommendationer i portalen Prepare, där invånare får vägledning vid exempelvis strömavbrott till cyberincidenter.

De här exemplen på satsningar visar hur beredskap har blivit en allt viktigare del av samhällsplaneringen.

Trygghet byggs innan krisen – inte under den

Krisberedskap handlar inte om att klara sig själv till varje pris, utan om att stärka samhällets förmåga när viktiga tjänster tillfälligt inte fungerar.

– Teknik är viktigt, men det är människors vanor som avgör hur man reagerar vid ett avbrott. Är man van vid att saker ibland inte fungerar blir det mindre överväldigande när det väl händer, säger Malkus Lindroos.

När fler europeiska länder stärker sina rekommendationer pekar utvecklingen mot samma insikt: motståndskraft byggs i vardagen, steg för steg, genom rutiner som fungerar även när elen inte gör det.