När Tjernobyl nådde Forsmark - 40 år av lärande, ansvar och beredskap

Den 28 april – två dagar efter olyckan i Tjernobyl uppstod den där måndagsmorgonen - en aldrig tidigare upplevd situation i Forsmark: plötsligt registrerades kontaminerad personal på Forsmark 2 och radioaktivitet noterades på fel sida av skogränsen. Samtidigt gjordes liknande upptäckter på gården utanför Forsmark 1 och 2. Inledningsvis misstänkte alla denna morgon, ett läckage från de egna anläggningarna.

Vid Forsmark 3 påbörjade man under förmiddagen mätningar av nuklider i alla vindriktningar och ganska snart kunde personal på plats konstatera att läckaget inte kom från någon av de egna anläggningarna. Den uppmätta aktiviteten vid skogränen inne på kraftverket berodde nämligen på kontamination som följt med personalens skor, utifrån.

Vidare analyser visade att de radioaktiva partiklarna som påträffats inte kunde komma från Forsmark. Istället matchade de isotoper som, på den tiden, var typiska för sovjetiska reaktorer.

Efter kontakt och konsultation med kollegor i Finland visade det sig till sist att radioaktiviteten kom från Tjernobyl. Väderdata visade senare att vindar och regn fört med sig radioaktivt nedfall från sydost.

Upptäckten i Forsmark och informationen till myndigheterna spelade en avgörande roll i att varna om olyckan och visade på vikten av en internationell öppenhet och effektiva system för strålningsövervakning.

För att försöka förstå olycksförloppet i Tjernobyl och de tekniska och organisatoriska orsakerna bakom katastrofen, stämde vi träff med Roberta Hansson på Forsmark, specialist inom svåra haverier.

Vad var det egentligen som hände i Tjernobyl?
─ Operatörerna på Tjernobyl inledde ett sedan länge planerat säkerhetstest i reaktor fyra. Syftet var att undersöka om kylsystemet kunde drivas enbart med kraft från utrullande turbingeneratorer om den externa kraftförsörjningen skulle fallera. För att kunna utföra testet sattes därför ett antal säkerhetssystem ur funktion. Planen var att sänka reaktoreffekten till cirka 30 procent för att genomföra säkerhetstesterna, men efter en fördröjning på närmare tio timmar hade reaktorn xenonförgiftats och effekten sjönk mycket snabbt, berättar Roberta Hansson och fortsätter: När man därefter försökte öka effekten igen - bland annat genom att dra ut nästan alla styrstavar ur härden - blev systemet instabilt.

Extrem värmeutveckling som orsakade flertalet explosioner
Klockan 01:23 på natten till den 26 april steg effekten plötsligt dramatiskt till upp emot hundra gånger den normala. Försök gjordes att nödstoppa reaktorn men styrstavarna gjorde inte längre någon nytta och den extrema värmeutvecklingen som uppstod ledde till en kraftig ångexplosion, följt av en vätgasexplosion.

Explosionerna slungade ut bränsle och konstruktionsdelar och avsaknaden av en reaktorinneslutning ledde till att den förstörda reaktorkärnan exponerades direkt mot atmosfären. Detta gav upphov till en radioaktiv plym som nådde omkring en kilometer upp i atmosfären och spreds över stora delar av Europa och norra halvklotet, inte minst över Skandinavien. Först efter tio dagar kunde insatsstyrkan släcka branden som uppstod i reaktorns grafitblock som omgärdade härden.

Skulle en liknande olycka som Tjernobyl kunna inträffa i Sverige?
─ Nej, Tjernobyls kärnkraftverk hade en fundamentalt annorlunda konstruktion jämfört med dagens västerländska kommersiella reaktorer. Samtliga svenska kärnkraftverk är i sin grundkonstruktion helt annorlunda den RBMK-reaktor* som Tjernobyl 4 hade, säger Roberta.

Svenska reaktorer kan inte skena, den kraftiga ökningen av reaktorns effekt i samband med olycksförloppet i Tjernobyl skulle med västerländska konstruktioner istället lett till att effekten minskat, inte tvärtom. Det är ett av många skäl till att en olycka likt den i Tjernobyl helt enkelt inte kan inträffa i ett svenskt kärnkraftverk. Att genomföra ett test enligt samma premisser som skedde vid Tjernobyl 1986, i Sverige, vore dessutom helt otänkbart.

Blev Tjernobyl en slags startpunkt för säkerhetsarbetet i Sverige?
Begreppet säkerhetskultur är ett resultat av Tjernobyl. Händelsen blev en vändpunkt för global kärnsäkerhet. Den ledde bland annat till stora reformer inom driftprocedurer och internationella samarbeten kring säkerheten för kärnkraft.

Säkerheten är alltid högsta prioritet vid driften i Forsmark. Säkerhetsarbetet är först och främst förebyggande, det vill säga att se till att fel inte kan uppstå under drift.

Flera, av varandra oberoende, tekniska system förhindrar även att mänskliga fel leder till olyckor. Dessa system är till för att begränsa följderna om något ändå skulle gå fel, hantera en haverisituation och minska risken för skador på människor och miljö.

Forsmark har även omfattande interna rutiner för både uppföljning och löpande kontroller.

Hur ser vi på vårt säkerhetsarbete idag?
Verksamhetens främsta prioritering är att skydda allmänhet, medarbetare och miljön. Vi sätter alltid säkerheten främst och arbetar systematiskt sedan flera decennier med att minimera vår påverkan på omgivningen.

Vår säkerhetskultur i Forsmark handlar om hur människor agerar i olika situationer. Det inkluderar våra värderingar, föreställningar, attityder, kunskaper och beteenden.

I Sverige har vi idag KSU, Kärnkraftsäkerhet och utbildning AB, vars uppgift är att driva industrigemensam utbildning för vår personal samt kärnkraftssimulatorer.

Vad har vi dragit för lärdomar efter Tjernobyl och hur har det bidragit till dagens säkerhetsarbete?
All kärnkraftsverksamhet i världen granskas av oberoende myndigheter, främst av Strålsäkerhetsmyndigheten, SSM, men även genom internationella granskningar och genom egengranskning. Det internationella atomenergiorganet, IAEA, upprättar internationella riktlinjer och utövar tillsyn.

Internationell kärnkraft, där Forsmark är en del, är en ständigt lärande verksamhet där man hela tiden utbyter erfarenheter mellan länder och myndigheter liksom mellan företag inom industrin. Organisationen WANO, World Association of Nuclear, bildades just till följd av Tjernobyl av kärnkraftverksoperatörer världen över, med det specifika målet att höja säkerheten hos alla verk genom granskningar, samarbete och utbyte av erfarenheter.

*RBMK - reaktorn saknade både inneslutning och effektiva snabbstopp‑ samt konsekvenslindrande system. Reaktordata var inte tillgängliga i realtid, vilket försvårade styrning och beslutsfattande. Konstruktionen präglades av positiv voidkoefficient och  grafitspetsar på styrstavarna som vid inskjutning kortvarigt kunde öka reaktiviteten (”positive scram”).