Stort intresse kring rivning av Ringhals-reaktorer

Om ganska precis två år stängs Ringhals reaktor 2. Ytterligare ett år senare, i slutet av 2020, stängs Ringhals 1.

Men vad händer sedan? Hur ska rivningen gå till? Blir det extra många transporter när 340 000 ton avfall ska tas omhand – och vart tar avfallet vägen? Dessa frågor och många fler diskuterades på samrådsmötet i Infocenter den 4 december om den framtida nedmonteringen.

Informerade myndigheter och allmänhet

I första steget träffade Ringhals berörda myndigheter: Länsstyrelsen Halland, Strålsäkerhetsmyndigheten och Varbergs kommun, samt danska Beredskabsstyrelsen som också anmält intresse om att få vara med.

– Våra myndigheter är måna om att Ringhals kan visa vilken påverkan rivningen kan få på de närboende, och de ställer väldigt mycket frågor, säger Marie-Louise Olvstam, juridiskt ansvarig för ansökningarna och för samråden.

På kvällen var det dags att möta närboende, allmänhet och media. Båda samråden hade samma agenda:

• Ringhals ansökan om förändrat miljötillstånd från drift till avveckling av Ringhals 1 och 2
• Ringhals ansökan om att få anlägga ett nytt markförvar för avfall som är mycket lågaktivt, där tillstånd krävs enligt miljöbalken och kärntekniklagen

"Var tar avfallet vägen?"

Nedmonteringen och rivningen av Ringhals 1 och 2 kommer att påbörjas så snart alla tillstånd är på plats. Målsättningen är att detta ska ske i nära anslutning till den slutliga avställningen. Nedmonteringen kommer ske löpande och väntas pågå i cirka 8 till 10 år.

Rivningen beräknas skapa omkring 340 000 ton avfall. En befogad fråga som snabbt kom upp på kvällens öppna möte var: vart ska allt ta vägen?

– Alla som rivit något hemma i huset vet att det blir ganska mycket... Det som är bra när man river en kärnkraftreaktor är att mellan 90 och 95 procent av materialet är icke-radioaktivt, och kan tas omhand i den vanliga avfallshanteringen. Men det mesta vill vi behålla här, för när reaktorerna och tillhörande byggnader tas bort finns hålen i marken kvar och då vill vi krossa den icke-radioaktiva betongen och använda den som markutfyllnad, förklarade Patrik Fors, som är tekniskt sakkunnig.

Så här kan det komma att se ut: rivning av en reaktorbyggnad på ett kraftverk i USA, Zion.

Det avfall som innehåller mycket låga mängder radioaktivitet – till exempel betong, skyddskläder, plast och metaller – planerar Ringhals att slutförvara på plats. Ett liknande så kallat markförvar finns redan på Ringhals och miljösäkerheten är väl beprövad.

– Där har vi inte plats med rivningsmaterialet, därför ansöker vi om att få anlägga och driva ytterligare ett markförvar, säger Marie-Louise Olvstam.

"Är det farligt att riva?"

Men vad händer med det mer radioaktiva avfallet? undrade en samrådsbesökare. Och finns det några risker med att riva kärnkraftsreaktorer? Patrik Fors igen:

– Ringhals mål är att begränsa mängden radioaktivt avfall som placeras i befintliga och planerade slutförvar. De byggnader som är radioaktiva kommer i största möjliga mån att saneras innan de rivs. Det gör vi genom att tvätta, blästra eller skära bort det radioaktiva materialet.

– Det radioaktiva materialet kommer hanteras på samma sätt som det hanteras idag: förpackas säkert, och efter mellanlagring lokalt på Ringhals transporteras till det särskilda slutförvaret för kortlivat radioaktivt avfall som byggs ut i Forsmark.

Radioaktiva system och komponenter kommer att rivas separat för att säkerställa att radioaktivitet inte sprids till rena system.

– Det mest radioaktiva rivningsmaterialet, reaktortanken från Ringhals 2 och de delar som sitter närmast bränslehärden, kommer att behöva slutförvaras i det slutförvar för långlivat radioaktivt avfall som SKB planerar att uppföra. I väntan på att detta står klart kommer delarna att förvaras i ändamålsenliga byggnader som vi redan har i drift på Ringhals, säger Patrik Fors.

– När det gäller personalen har kärnkraftverket lång och gedigen erfarenhet och väl utvecklade metoder för att hålla en god strålsäkerhet och kunna arbeta säkert i radiologiska miljöer, så här känner vi oss väldigt trygga, säger Patrik Fors.

"Kommer det bullra och bli mer trafik?"

En angelägen fråga för de som bor i Ringhals närhet är om rivningen medför buller och extra tung trafik.

– Den första tiden, när vi river de radioaktiva delarna, kommer omgivningen sannolikt inte märka av något alls. Men när vi väl börjar riva våra stora byggnader kan det självklart bullra och damma. Därför är vi skyldiga att göra en ordentlig bullerkartläggning, och sedan redovisa för våra ganska stränga myndigheter vilka åtgärder vi tänker göra. Det kan till exempel handla om olika bullerdämpande skydd, att täcka in arbetsplatser så det inte dammar, eller att vi sköter rivningsarbetet på normal arbetstid och inte på kvällar och helger, säger Marie-Louise Olvstam.

Ytan där nedmontering och rivning kommer att ske.

- När det gäller lastbilstransporter räknar vi faktiskt med att de kommer bli färre än idag under stora delar av avvecklingsarbetet. Eftersom produktionen upphör minskar ju även behovet av transporter till driften.

Omkring 60 personer medverkade vid det öppna samrådet, som hölls på Ringhals Infocenter.

Om du missade tillfället eller bara är intresserad finns samrådsunderlaget på Ringhals sida för närbonde att hämta som pdf. Där finns också presentationen från de båda mötena.