IAEA granskar Ringhals
Den här veckan är det internationella atomenergiorganet IAEA på Ringhals. IAEA är inbjudna av Ringhals för att under en dryg vecka hjälpa oss att granska olika aspekter av vår planerade långtidsdrift av Ringhals 3 och 4.
Ringhals reaktor 3 och 4 har bara nått ungefär halva sin livslängd. För att fortsätta driva våra reaktorer i ytterligare decennier vidtar Ringhals många olika åtgärder kopplade till långtidsdrift.
För att få en avstämning om att Ringhals är på rätt väg och få hjälp att identifiera utvecklingsområden har Ringhals bjudit in internationella atomenergiorganet IAEA, som under denna och nästa vecka granskar en rad aspekter kring Ringhals planerade långtidsdrift.
Ringhals använder sig redan av IAEA:s riktlinjer i sitt arbete kring låntidsdrift. IAEA kommer nu att granska de delar där åldringshantering är i fokus. Granskningen följer ett internationellt etablerat arbetsätt, där IAEA har en väl fungerande metod för att på ett systematiskt sätt dokumentera och kontrollerar åldrings- och degraderingsmekanismer i ett kärnkraftverk.
Resultatet från granskningen presenteras innan IAEA åker hem 8 mars.
Fakta IAEA
Internationella atomenergiorganet, IAEA är ett organ inom FN och bildades 1957. Huvudkontoret ligger i Wien, Österrike.
Arbetet styrs av intressen och behov från medlemsländerna. IAEA har tre huvudsakliga uppgifter: säkerhet (safety/security), vetenskap och teknologi samt kärnämneskontroll och verifikation.
Se även
Biotestsjön – unik plats för både havsörnar och klimatforskare
Vattnet i Biotestsjön är 10 grader varmare än genomsnittet året runt. Temperaturskillnaden, som beror på det uppvärmda kylvattnet från kärnkraftverket i Forsmark, gör att forskare kan studer...
AI sprider ljus över fågelkollisioner med havsbaserad vind
Hur farliga är havsbaserade vindkraftverk för fåglar? Faktum är att ingen vet exakt. Men nya studier i Nederländerna och Storbritannien använder den senaste spårningstekniken – och resultate...
Satelliter håller öga på den biologiska mångfalden
Data som samlas in från satelliter blir allt vanligare vid övervakning av biologisk mångfald. Hur kan satellitbilder användas på bästa sätt? Och vad kan vi lära oss av dem?