Ringhals havsmiljö och påverkan kartlagd

– Väldigt spännande, men vi hittade inget annat än det som redan finns längs Västkusten, konstaterar Björn Fagerholm, marinbiolog på Kustlaboratoriet, som följde dykningarna.

I över 40 år har marinbiologer hållit koll på vad som händer i kustområdet vid Ringhals. Provfiske och insamling av flora och fauna flera gånger om året är några av metoderna. Men fram till sommaren 2013 var djur- och växtlivet i de upp till 20 meter djupa svallbassängerna på kraftverksområdet helt okänt. Även om kontroller förstås gjorts vid kylvattenutsläppet.

– Det har varit svårt att komma åt bassängerna, vattnet är väldigt turbulent och strömmande, förklarar Ulrika Bothin, miljöingenjör på Ringhals.

Under sommaren yppade sig dock tillfället när både Ringhals 3 och 4 stod stilla samtidigt för revision. Ett krav i miljöprövningen av Ringhals 4 var att kontrollera förekomsten av främmande och skadliga, så kallade invasiva arter, i närheten av anläggningen.

För att kunna genomföra undersökningen av svallbassängerna hyrdes yrkesdykare in för den tekniskt svåra uppgiften.

– De gick ner med kamera medan jag kunde stå på land och leda jobbet via en monitor, berättar Björn.

Uppmärksammat fynd

Resultatet blev dock inte särskilt alarmerande, några nya arter hade inte lockats till det varma vattnet. Bara tidigare kända, som exempelvis japanskt jätteostron, algen rödsvansing och sargassotång, som redan finns på Västkusten hittades.

Däremot höjde nog en och annan på ögonbrynen åt rubrikerna i höstas om en blåskrabba utanför Ringhals. Den återfanns i den rutinmässiga musselinsamling som gjordes vid Ustö, strax söder om Vendelsö, i början av september i år. Krabban, ingående i över hundratalet andra invasiva arter, kan föröka sig rekordsnabbt och har ibland jämförts med trädgårdarnas gissel – mördarsnigeln.

– Normalt finns krabban i Asien, men förekommer också i Engelska kanalen, såvitt jag känner till har bara ett fynd i Sverige gjorts tidigare, säger Björn.

Fyndet i höstas är dock inget som kan kopplas till Ringhals verksamhet. Den hittades också utanför det något uppvärmda havsområde som kylvattnet orsakar.

– De arter vi hittar där finns också på andra platser längs Västkusten, ett par kilometer ut är det heller ingen skillnad i vattentemperatur, säger Björn.

Snarare är det mänskliga aktiviteter som fört hit de objudna gästerna, menar han.

– Invasiva arter som exempelvis japanska jätteostronet, sargassosnärja och troligen även blåskrabban har importerats. Stora mängder japanska ostron har tagits in till europeiska odlingar, jag skulle säga att det uteslutande beror på detta.

Fortsatt fokus

Både Björn och Ulrika menar att det omfattande kontrollprogram som finns gör att en ny art snabbt skulle upptäckas. Dessutom kommer också kontrollerna att utökas.

– Vi har föreslagit Länsstyrelsen att vi ska fortsätta dyka i en av svallbassängerna vart tredje år, och väntar nu svar från myndigheten, berättar Ulrika.

Detta ligger också i linje med EU-parlamentets nyligen fattade beslut att kartlägga och ta fram handlingsplaner mot de invasiva arterna. Inte mindre än 12 000 olika djur och växter har letat sig in i Europa, fast de naturligen inte hör hemma här...

Text: Jan Söderlind