Ulrika sluter cirkeln

– Jag är uppvuxen i Frillesås norr om Ringhals, har bott i Bua, ett fiskeläge granne med Ringhals, och för mig har kärnkraften varit ett naturligt inslag i mitt liv, min pappa var med och byggde Ringhals 2.

Tidigare har Ulrika jobbat inom sjukvården i många år. Efter studier och examensjobb fick hon anställning på Ringhals.

– Det kändes att man tog hand om sin personal här, minns Ulrika.

Ulrika har många minnen från sina år på Ringhals 2. Ett av dem är branden i reaktorinneslutningen 2011.

– Jag jobbade skift då eftersom anläggningen befann sig i uppstart. Jag var inne rätt snabbt efter att det hänt, det hände på eftermiddagen, kanske tidigt på morgonen efter. Det var precis helt svart där inne av allt sot. Jag slogs över hur snabbt saker rostar (på grund av klorider komna ur branden).

Ulrika minns också en positiv sak från händelsen och det var samarbetet med saneringen. Det blev kemimedarbetares uppgift att få saneringen att förstå hur viktigt deras arbete var:

– Det var så viktigt att alla klorider verkligen togs bort. För annars skulle inte R2 kunna starta igen. Och man märkte hur de tog det på största allvar, deras jobb var verkligen avgörande!

Ulrika började som processkemist och var mycket ute i anläggningen, mest på turbinsidan på Ringhals 2. Senare jobbade hon mer inne på labb, bland annat som labb- och kvalitetsansvarig. När beskedet om förtida stängning för Ringhals 1 och 2 kom blev alla chockade.

– Vi trodde inte det var sant, säger Ulrika och tänker på hur man mottog beskedet på arbetsplatsen.

Hoppades länge

På en arbetsresa till Finland bara något år tidigare hade Ulrika pratat med en man som hade en mer skeptisk hållning till kärnkraftens framtid. Hon förstod då inte varför.

– Vi hade ju lagat bottenplattan, fått nytt kontrollrum, hade en anläggning i toppskick som vi såg det. Jag trodde helt klart på en framtid med många års drift.

För Ulrika och flera av hennes kollegor tog det säkert upp mot ett år innan fakta hade sjunkit in, att det faktiskt var ett beslut som skulle bli verklighet, även om hoppet skulle leva ytterligare några år.

– Och kanske finns hoppet fortfarande kvar lite grand, innerst inne, säger Ulrika.

Sedan dess har en förändringsresa pågått med positiva effekter, som att samarbetet ökat mellan kemigrupperna på Ringhals.

– Tidigare var vi mer segregerade, vi som jobbade mot Ringhals 1 och 2 och de som jobbade mot Ringhals 3 och 4. Idag inser vi bättre att vi behöver stötta varandra.

Vårt bästa hela vägen fram

En annan förändring är förhållningssättet till arbetet. När beslutet kom fanns till en början en inställning om att det inte betydde något det arbete man skulle utföra, eftersom anläggningarna ändå snart skulle stänga.

– Men sen togs ett krafttag om det, vi skulle göra vårt bästa hela vägen till slutet. Vårt arbete är viktigt hela vägen in i mål. Och det betydde väldigt mycket, inte minst för yrkesstoltheten, säger Ulrika.

Något som Ulrika och hennes kollegor pratat mycket om är hur man ska möta upp efterfrågan på el framöver, när Ringhals 1 och 2 har stängt, och hur elpriset kommer att påverkas. Men för egen del är Ulrika inte särskilt orolig för framtiden.

– Jag tar en dag i taget. Jag kan tänka mig att jobba på driften, det hade jag gärna provat. Eller avfallet. Eller så gör jag något helt annat om jag slutar på Ringhals.

Sedan en tid tillbaka är Ulrika tillbaka ute på turbinanläggningen på Ringhals 2, som processkemist.

– Jag bad om det. Jag ville sluta cirkeln, avsluta där jag började.

Fakta 
Ringhals 2 var först ut i kommersiell drift 1975 och har sedan starten haft ett händelserikt liv som kantats av upp- och nergångar. Bland annat har anläggningen bytt både ånggeneratorer och kontrollrum, överlevt en brand och renoverat reaktorinneslutningens bottenplåt. Men trots en del bekymmer har Ringhals 2 alltid återhämtat sig och har under sina 44 år i tjänst försörjt Sverige med 215 TWh fossilfri kärnkraftsel. Ringhals 2 tas ur drift 30 december 2019.

Gå till Ringhals