En styrstav har sänkts ner från strålskyddsröret till hydraulsaxen, Foto: John Guthed

Styrstavarna var Ågestaverkets gas och broms – nu är de i säkert förvar

Med specialtillverkad och fjärrstyrd hydraulsax och annan utrustning har Ågestaverkets 27 styrstavar lyfts, segmenterats och packats. Varje stav var 8 meter lång och 10 centimeter i diameter och bland det mest radioaktiva som fanns kvar i verket. Nu står de i strålsäkra emballage i mellanlager på Studsvik i väntan på slutförvar.

– Ågesta är en gammal anläggning som ligger i ett trångt bergrum och är olik alla andra kärnkraftverk. Det fanns inga färdiga koncept utan vi fick designa en metod och flera verktyg själva, säger projektledaren Linda Ekstrand.

Styrstavar reglerar effekten i en kärnkraftsreaktor och kan liknas vid reaktorns gas och broms. När de sänks ner i härden saktar kärnklyvningen in och när de dras upp ökar klyvningstakten. Genom direktkontakten med härden var styrstavarna bland det mest radioaktiva som fanns kvar i Ågestaverket.

Linda Ekstrand är projektledare för att omhänderta driftavfallet vid Ågesta. Foto: John Guthed

Linda Ekstrand är projektledare för att omhänderta driftavfallet, där styrstavarna ingår.

Stark hydraulsax och robot i källaren

För att segmentera stavarnas absorbentdel, den mest radioaktiva delen av styrstaven, på ett säkert sätt krävdes en del eftertanke. Takhöjden i reaktorhallen där stavarna fanns räckte inte till för att hantera dem där. Än mer komplicerat blev det eftersom den vanliga kapningsmetoden, att såga med klinga, sprider kontamination.

Teamet sökte i flera branscher efter en metod som var tillräckligt kraftfull för att dela det hårda materialet utan att sprida kontamination eller utveckla värme. Valet föll på en hydraulsax som används i konventionell industri och fick specialanpassas och kringbyggas med en kaprigg för att passa i Ågestaverket. Saxen placerades i riggen ett par våningar nedanför stavarnas ursprungsposition och klippte den nedsänkta staven i bitar som faller vidare ner genom ett stuprör till ett transportemballage, en så kallad kokill. De tre locken på emballagen monterades med en industrirobot som anpassats och programmerats för ändamålet.

– Vitsen var att arbetet kunde göras långt ner i verket, långt ifrån oss och annat pågående arbete. Med flera golvlager emellan slapp vi bygga upp klumpiga strålskydd i bly. Vi fjärrstyrde processen med kameror och datorer från en station i reaktorhallen, säger Linda Ekstrand.

En av Ågestaverkets styrstavar har dragits upp från sin position. Foto: John Guthed

Styrstaven har dragits upp från sin position, i strålskyddsröret. Sedan sänks den ner i schaktet mot klippstationen.

En styrstav har sänkts ner från strålskyddsröret till hydraulsaxen, Foto: John Guthed

En stav har sänkts ner från strålskyddsröret till hydraulsaxen som klipper stavens absorbentdel i lagom korta bitar som faller ner i ett rör till kokillen.

Falskt silver

– Allt gick bra, men i det första testet med en styrstavsdummy som fanns kvar i verket sedan drifttiden satte vi andan i halsen. Saxen hade problem att komma igenom! Det visade sig att de hade snålat in på silverlegeringen som finns i de riktiga stavarna och istället gjort dummyn helt i stål som är hårdare. Men de hade gjort en skugga på tvärsnittet så att det såg ut som silverlegering, säger Linda Ekstrand.

Resterande delar av stavarna

När alla styrstavarnas absorbentdelar var segmenterade kunde återstående delar av styrstavarna segmenteras med hjälp av metallbandsåg i reaktorhallens laddränna. Även här kunde standardutrustning kombineras med specialtillverkad utrustning på ett lyckosamt sätt för att lösa uppgiften med att såga, lyfta och sortera till olika avfallsbehållare.

I tryggt förvar

Alla delar av styrstavarna har transporterats i de strålsäkra kokillerna till Svafo i Studsvik. Svafo har lastat om alla fat till kokiller där 5 fat får plats. Nu förvaras de i Svafos mellanlager för medelaktivt avfall i väntan på att slutförvaret byggs ut. På grund av radioaktiviteten har ingenting av styrstavarna återvunnits utan allt ska slutförvaras. Styrstavsdummyn ska skänkas till Tekniska museet i Stockholm liksom en del andra föremål från Ågestaverket.

Ågestaverket var Sveriges första kommersiella kärnkraftverk och var i drift 1964–1974. I verket finns endast låg- och medelaktivt material kvar efter att kärnbränsle och annat högaktivt material forslades bort kort efter att verket stängdes 1974. Nedmontering och rivning av Ågestaverket startade sommaren 2020 och beräknas vara klar första halvan av 2025. När det är bevisat att radioaktiviteten i de kvarvarande strukturerna är borttagen till så låga nivåer att anläggningen kan bli radiologiskt friklassad, försluter Vattenfall bergrummet och återlämnar det till Stockholms stad.

Läs mer om avvecklingen av Ågestaverket

Foto: John Guthed

Se även

En av ånggeneratorerna i Ågesta lyfts ut. Foto: John Guthed

Ågestas ånggeneratorer – de sista stora föremålen lämnar berget

De sista stora föremålen som lämnar Ågestaverkets bergrum är de två 12 meter höga och 25 ton tunga ånggeneratorerna, som lyfts ut efter 60 år på plats.

Läs hela artikeln
Ringhals kärnkraftverk, foto: Malin Arnesson

Vattenfall ansöker om upphävande av naturreservat för att möjliggöra ny kärnkraft

Vattenfall har idag skickat en begäran till Länsstyrelsen i Hallands län om att upphäva naturreservatet Biskopshagen för att skapa utrymme för nya kärnkraftreaktorer på Väröhalvön.

Läs hela artikeln
Vattenfalls logotyp

Vattenfalls remissvar om riskdelning för ny kärnkraft

Vattenfall kommenterar här sitt svar till regeringens remiss angående finansiering och riskdelning när det gäller ny kärnkraft i Sverige.

Läs hela artikeln