En synnerligen god idé låg bakom 1960-talsupplägget med indunstaren och silorna för den kärntekniska verksamheten på Studsvik; för delar av den kärntekniska anläggningen samt vid haveri av forskningsreaktor R2 skulle möjligheten finnas att pumpa radioaktiva vätskor till indunstaren där de skulle förångas så att en betydligt mindre och torrare mängd avfall skulle kunna placeras i de intilliggande underjordiska silorna.
Allt i slutna system för att undvika spridning av radioaktivitet. Dock kom indunstaren aldrig att användas, men när indunstaren testkördes gjordes det med uranylnitratlösning vilket innebar att den blev radiologiskt kontaminerad. Istället kördes mellan 1965-1985 vissa typer av radioaktiva vätskor på lastbil till silorna där de därefter låg i tryggt förvar.
Indunstaren gjordes ren från radioaktivitet och friklassades 2010 och sedan var dags för silorna. 10 meter djupa, 6 meter i diameter och fyllda med radioaktivt slam. Slammet hade stelnat så först löstes det upp med en särskild vätska.
– Sedan var det på med Muroroadräkt och annan utrustning och börja flytta över slammet till betongkokiller och övrigt material såsom syrafast tegel, betong med mera lades i cirka 1 200 fat som det förvaras i innan de ska behandlas inför slutförvar. Det är enormt påfrestande att jobba i tung skyddsutrustning och med strikta riktlinjer kring hur materialet ska hanteras men syftet var ju att ge vårt material ett säkert slut så det var absolut värt det, säger Peter Stocker, delprojektledare för friklassning av silo.
Allt radioaktivt material togs bort och silorna friklassades 2015. Nu rivs det konventionella byggnadsmaterialet från både indunstaren och silorna. För att återställa marknivån används krossad betong och tegel från byggnaderna, men materialet räcker inte för att fylla de djupa hålen. Lösningen hittades på nära håll eftersom ett grannföretag på Studsvik har sprängt och grävt ut mark för att bygga en ny anläggning, och Svafo kunde köpa fyllnadsmaterial från dem. Därmed behöver inget nytt material tillverkas och transporterna minimeras.
– Ursprungsidén med indunstaren och silorna infriades bara till hälften men slutet är i alla fall synnerligen gott. Det radioaktiva materialet är i säkert förvar, målet om att återvinna minst 85 procent av vårt material uppfylldes med råge och att vi fick köpa grannens material gav ytterligare miljövinster. Till ett bra pris också, eftersom de hade varit tvungna att frakta bort massorna om inte vi hade köpt dem, säger Fredrik Wenström, projektledare för rivningen.
Se även
Ett av världens första slutförvar för använt kärnbränsle byggs i Forsmark
Sverige är ledande när det gäller hantering av kärnavfall. Medan många länder fortfarande söker långsiktiga lösningar visar Sverige vägen genom Svensk Kärnbränslehantering.
Vattenfall restaurerar sjön Kadnejaure
Vattenfall har fått tillstånd att restaurera sjön Kadnejaure. Projektet är en del i arbetet att förbättra den biologiska mångfalden i vattendrag som påverkas av vattenkraftproduktion.
Vattenfall och Industrikraft tecknar avtal om ny kärnkraft i Sverige
Vattenfall och industrikonsortiet Industrikraft har tecknat ett avtal för saminvestering och samarbete som möjliggör nästa steg i utvecklingen av ny kärnkraft i Sverige.