Havsbaserade vindkraftparker – därför lockar de till sig marint liv

Marint liv vid vindkraftparken Lillgrund. Foto: SCSC – Swedish Coast and Sea Center

Sveriges största havsbaserade vindkraftpark Lillgrund drivs av Vattenfall och ligger i Öresund, mellan södra Sverige och Danmark, 10 km utanför den svenska kusten. När den togs i drift 2007 var den världens tredje största vindkraftpark.

De 48 turbinerna är omgivna av ett skydd mot mekanisk påverkan såsom erosion och består av utgrävda stenblock med en diameter på 50 till 100 cm. Skyddet sträcker sig cirka 20 meter ut från varje fundament. Dessa stenhögar lockar tillsammans med fundamenten till sig en mängd olika marina djurarter.

– Området ser hur fint ut som helst, säger Kjell Andersson.

Liv lockar liv

Han är dykare, marin miljökontrollant och vice ordförande i Swedish Coast and Sea Center (SCSC), en oberoende ideell organisation som arbetar för att öka medvetenheten och engagemanget för kust- och havsrelaterade frågor. Han har dykt på Lillgrund vid ett flertal tillfällen.

– När man bygger vindkraftverk skapas konstgjorda rev. Det tar inte lång tid förrän man kan se en stor mängd musslor etablera sig. Samtidigt hittar många småfiskar skydd mellan stenarna, och då lockas även andra marina arter till platsen. Även brunalger som laminaria trivs här, vilket är väldigt positivt, säger Kjell Andersson.

– Jag ser inga negativa effekter av vindkraftverken på Lillgrund, jag ser dem bara som positiva, säger han.

Frånvaron av fiskemetoder som trålning bidrar också till att främja det marina livet vid havsbaserade vindkraftsparker.

Vindkraftparken Lillgrund är unik i den meningen att den har bevakats i ett samarbete mellan Vattenfall och Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) redan sedan innan den byggdes, och en ny studie har precis påbörjats som kommer att avslutas 2027.

En tidigare studie av vindkraftparken, publicerad 2013, visade att en reveffekt inträffade och att ett antal fiskarter, däribland torsk och ål, drogs till turbinerna, men att ingen art undvek dem. Även om studien inte fann några bevis för att den totala mängden fisk i vindkraftparken ökade eller minskade, pekade den på en potentiell allmän ökning av fiskbeståndet på längre sikt.

När dessa långtidsstudier nu genomförs säger Lena Bergström, marinekolog och docent vid SLU, som har arbetat med både 2013 års studie och den nya studien, att hon hoppas att den pågående studien ska visa att så är fallet.

– Vid en reveffekt ansamlas arter nära fundamenten, och på sikt kan mängden primärproducenter som exempelvis alger och bottennära djur – som är viktig mat för fisk – öka, så att området blir mer produktivt. Detta skulle enligt teorin också kunna leda till att mängden fisk totalt sett ökar, säger Lena Bergström.

Vattencirkulationshål anpassade för marint liv

Tim Wilms är biovetenskapsexpert och marinekolog på Vattenfall och säger att vissa moderna vindkraftparker kan förväntas vara ännu mer attraktiva för djurlivet. I september förra året invigde företaget tillsammans med sina samarbetspartners BASF och Allianz vindkraftparken Hollandse Kust Zuid i Nordsjön, 18–36 kilometer utanför den nederländska kusten. De 139 turbinerna har en total kapacitet på 1,5 GW och genererar fossilfri el motsvarande användningen från 1,5 miljoner hushåll.

För att undvika att stillastående vatten inuti fundamentet orsakar korrosion används vanligtvis vattencirkulationshål tillsammans med andra åtgärder.

– På Hollandse Kust Zuid optimerade vi hålen för att gynna det marina livet. Genom att anpassa hålens storlek och vattendjupet där de placerades skapade vi skydd för olika arter. Genom att arbeta med de tekniska avdelningarna säkerställde vi att vattencirkulationshålen uppfyllde sitt tekniska syfte samtidigt som de gav en potentiell livsmiljö för marint liv, säger Tim Wilms, som arbetar både med forskningsprojektet på Lillgrund och med vindkraftparken Hollandse Kust Zuid.

Större stenar skyddar torsk och hummer

Alla stenar som används som skydd mot mekanisk påverkan på anläggningen kan fungera som konstgjorda rev. Dessutom placerades stenar i specifika storlekar ut på kanterna av det konventionella skyddet runt vissa turbiner för att skapa revmiljöer som ger skydd åt större arter, som torsk och hummer.

Åtgärderna övervakas noggrant i samarbete med den nederländska naturvårdsorganisationen De Rijke Noordzee, Wageningen Marine Research och naturkonsultföretaget Waardenburg Ecology.

Förutom att arbeta mot Vattenfalls mål om en nettopositiv påverkan på den biologiska mångfalden till 2030, finns det enligt Tim Wilms också en ekonomisk grund för dessa åtgärder.

– Nederländernas regering inkluderar nu krav på ekologi och miljö i anbudsprocessen, och det är en välkommen och växande trend i hur länder hanterar utvecklingen av havsbaserad vindkraft, säger han.

– I och med att fokus på ekologi och miljö blir allt starkare i dagens anbudsförfrågningar behöver vi arbeta för att bygga upp vår kunskap om hur dessa åtgärder kan genomföras och testas. Lärdomarna från forskningsprogrammen vid Hollandse Kust Zuid, Lillgrund och andra havsbaserade vindkraftparker är viktiga eftersom de kommer att hjälpa oss att vara starka och trovärdiga kandidater i framtida anbud.