Nedmontering av de sista större delarna i Ågestaverket

I januari startade rivningen av den biologiska skärmen, som genom sitt absorberande material har reducerat strålningen från reaktortanken. En rivningsrobot knackade bit för bit bort den neutronaktiverade och kontaminerade järnmalmsbetongen. Så mycket som möjligt av den biologiska skärmen har, med hänsyn till hållfasthet och kostnadseffektivitet, sparats. Ungefär 95 procent av aktiviteten satt i de yttersta 30 cm av betongen och det är de som har skalas bort. Rivningen har tagit 5 veckor och det har skapats ca 70 ton avfall. Nu återstår klippning av armering och avlägsnandet av stödskenor som varit ingjutna i skärmen. Därefter ska nya mätningar göras innan det arbetet avslutats.

Nicklas Tjernlund

Arbete med rivningsrobot. Foto: Nicklas Tjernlund.

– Arbetet har flutit på bra, efter en lång planering är det skönt att se att konceptet fungerar bra även i praktiken. Med den här metoden rev vi bara det som behövdes och minimerade på så sätt avfallet, säger Nicklas Tjernlund, rivningsexpert.

Inför rivningen har man i planering och utformning av metoden tagit del av erfarenheter från rivningen av biologiska skärmen på R1 vid KTH och R2 vid Studsvik. Metoden har förfinats och kan skalas upp och användas även i avvecklingen av Ringhals 1 och 2.

Cirkeln sluts

Näst på tur står bränsleförvaringen. Det består av två olika typer av komponenter: 7 stycken bränslebrunnar som är tankar där man förvarade bränsleelement och 64 stycken styrstavsbrunnar som är smalare rör.

Tankarna och rören ska kapas för att sedan läggas i containrar och skickas till Cyclife där de tas omhand. Rivningen av bränsleförvaringen beräknas vara klar till sommaren.

– Den här delen av rivningen är inte så svår, men det är väldigt mycket att planera och ta hänsyn till, säger Ulf Parkell, projektledare för rivningen av allt utom reaktortanken så kallat BULK.

I styrstavsbrunnarna har de radioaktiva styrstavarna förvarats. Brunnarna är rör som är 6 meter långa och de är i sin tur placerade i två olika utrymmen. Utrymmena har fyllts med sand då sanden har agerat som strålskärm. Sanden från båda utrymmena har nu tömts ut genom att göra hål i botten. Det visade sig vara 35 kubikmeter sand. Sanden töms i 100-literssäckar. Det innebär att någonstans mellan 300 och 400 säckar med sand ska mätas, friklassas och forslas bort.

– Ett av de första och mest radioaktiva projekten i avvecklingen av Ågesta var när man tog hand om styrstavarna. Nu är vi i slutet av avvecklingen och vi är tillbaka där vi började, vi ska ta hand om rören som styrstavarna förvarades i. Att avveckla en kärnkraftsanläggning, att komma till slutet och känna att vi snart är i mål är spännande – detta är inte någon man får uppleva varje dag. Vi visar att vi på ett säkert och hållbart sätt tillsammans med SKB kan sluta kärnkraftens livscykel, säger Ulf Parkell.

Snart finns tillräckligt med plats för lyft

Sist ut av de större delarna är ånggeneratorerna. De ska lyftas upp och läggas på trailers för att sedan köras till Svafo i Studsvik för mellanförvar och så småningom ska de segmenteras och tas omhand av Cyclife. Arbetet planeras att göras i höst. De står redan nu redo men eftersom de är stora och relativt tunga krävs det mycket utrymme för att kunna genomföra lyften.

Allt ska bort med strukturerad slutstädning

När de stora komponenterna är omhändertagna återstår det att slutstäda. Slutstädningen består av att ta hand om små rör och asbest, som av olika orsaker inte har tagits innan. Man går då igenom rum för rum och tar på ett strukturerat sätt bort det som inte ska vara kvar.

– Det är som när man bygger ett hus, pilljobb kommer efter att allt stort är gjort. Vi gör detta parallellt, så man kan säga att det pågår hela tiden, fortsätter Ulf Parkell.