Här är det hemliga kraftverket

Att Stenungsunds kraftverk byggdes för militära ändamål förstår man långt innan man kliver in. Ovanför alla ingångar till kraftverket finns stora betongblock som kan användas som barrikader i händelse av angrepp, och huvudingången har dessutom en tjock ståldörr som kan isolera anläggningen fullständigt från omgivningen. Som tur är har Thomas Wikström, Business Area Manager, Thermal Services vid Vattenfall Services Nordic, anförtrotts den kod som behövs för att vi ska kunna ta oss in.

– Om ni tittar på ingångstunnlarna ser ni att allihop går i en kurva, för att inte någon skulle kunna kunna skjuta rakt in i maskinhallen, förklarar Thomas medan vi promenerar in i berget genom den gigantiska tunneln.

– Här inne finns 600 bergrum av olika storlekar insprängda i berget. Det finns plats för fyra kompletta kraftverksenheter, en vattenreningsanläggning och enorma bergrum för lagring av olja, vilket gjorde anläggningen självförsörjande om Sverige skulle ha angripits.

Numera kan Thomas Wikström avslöja allt detta utan att bryta mot någon hemligstämpling, men under 1960- och 1970-talen då kalla kriget var som hetast hade han troligen hamnat i fängelse för förräderi.

När man står framför de gigantiska armégröna ståldörrarna inbäddade i Stenungsunds granitklippor duger sagans ”Sesam öppna dig” inte mycket till. Anläggningen är nämligen byggd för att motstå angrepp i händelse av krig. Foto: Niels Vester.

Från badort till kraftleverantör i krigstid

Efter andra världskriget började regeringen leta efter den perfekta platsen att bygga ett skyddat kraftverk – man ville ha ett berg med en djup hamn som aldrig blev isbelagd. De sökte längs hela västkusten efter ett berg som var tillräckligt stort för att inrymma stora pannor, generatorer och annan utrustning. Den dåförtiden lilla badorten Stenungsund visade sig uppfylla alla dessa krav, och 1956 kunde man höra de första sprängningarna i denna annars så fridfulla västkuststad. Otroliga 1,5 miljoner kubikmeter – eller tre miljoner ton – sten sprängdes bort för att göra plats för kraftverket och tillhörande system.

Man ägnade tio år mellan 1959 och 1969 åt att installera fyra oljeeldade kraftverksenheter i bergrummen som under fredstid skulle leverera el under perioder med toppförbrukning och fungera som kraftreserver, men framför allt var de tänkta att försörja Sverige med el efter ett krig då alla andra anläggningar och infrastrukturen hade slagits ut. Det enda som avslöjar vad som kan finnas i berget är fyra imponerande skorstenar som sticker ut längst upp. Om skorstenarna skulle förstöras av bomber är de konstruerade så att alla spillror skulle falla ned i ett djupt hål inne i berget. På så vis skulle rökgasen fortfarande kunna flöda ut, och kraftverket skulle kunna fortsätta att producera el.

Fram till 1970-talets oljekris producerade faktiskt kraftverket baskraft under en stor del av tiden. De två små 150 MW-enheterna togs ur drift 2009, men de två 260 MW-enheterna fungerar fortfarande.

2 x 260 MW är ännu i bruk. Foto: Niels Vester.

Inga standardlösningar

Inuti berget dyker sidotunnlar och specialbyggda grottor upp som pärlor på en tråd. Mobiltelefoner fungerar inte inne i berget, så hela kraftverket har ett eget telefonsystem med personliga larmfunktioner eftersom ensamarbete är vanligt förekommande vid denna stora och vitt spridda anläggning. 16 hissar fraktar människor och utrustning mellan olika nivåer inne i berget, och ett synnerligen komplicerat brandlarmssystem har installerats eftersom många av bergrummen är obemannade större delen av tiden.

En mångsidig och modern verksamhet

En bit in i den vänstra tunneln hittar vi ett komplett vattenreningsverk bakom en anonym sidodörr. Vattnet hämtas från en sjö sex kilometer bort och omvandlas sedan till nio miljoner kubikmeter rå- och processvatten som används i kraftverket, av närliggande industrier och kommunen varje år. Två av dessa nio miljoner kubikmeter vatten försörjer hela Stenungsunds kommun med dricksvatten.

Alltid redo. Berget döljer fyra fullt utrustade kraftverk, varav två fortfarande är i drift, redo att vid behov användas som reservkraft för det svenska kraftnätet. Foto: Niels Vester.

– Vatten är bara ett av Vattenfalls verksamhetsområden i Stenungsund idag. Kraftverket som levererar kraft vid topplast och erbjuder reservkapacitet står faktiskt bara för 30 procent av verksamheten här, så med åren har flera kommersiella sidoverksamheter utvecklats. Bland annat har vi en hamn som varje år besöks av över 200 gas-, olje- och kemikalietankers som levererar gods till en stor del av områdets kemiska industri, vi har ett lager för 520 000 kubikmeter olja i elva bergrum som vi till största delen hyr ut, och så har vi vattenverksamheten som också säljer rå-, kyl- och processvatten till andra industrier. Allting hanteras av Vattenfall Services, förklarar Thomas Wikström.

Allt det här bidrar till att göra kraftverket lönsamt, även under de långa perioder då det inte ens är igång. Det innebär också att anläggningen inte kräver någon större organisation för att vara effektiv eftersom medarbetare kan flytta mellan de olika verksamheterna baserat på behov.

På 1970-talet, när alla fyra enheterna var igång dygnet runt, hade Vattenfall hela fem skift sysselsatta här – totalt 330 medarbetare bara i Stenungsund. Sedan 2003 har kraftverket ingått i den allmänna svenska kapacitetsreserven. 2014 och 2017 lyckades de två av kraftverkets enheter som fortfarande är aktiva dock inte ta hem upphandlingen av effektreserver, vilket har lett till en utvärdering av olika alternativ för kraftverkets framtid. Ett slutgiltigt beslut kommer förmodligen att fattas under andra halvan av 2017.

Utöver att hålla enheterna i driftklart skick ansvarar de 30 personer som utgör den permanenta personalstyrkan även för all verksamhet i hamnen, vid vattenreningsverket och på oljelagret, vilket innebär stora synergiska fördelar för det dagliga arbetet.

Till vänster: Separat signalsystem. Kommunikationen i berget krävde redan från början ett särskilt ljussignalsystem. Även idag används ett helt separat system för telefoni eftersom moderna mobiltelefoner inte kan användas i de 600 bergrummen. Till höger: Det är långa tunnlar i berget så elektrikern Kaisa Lithander behöver använda en elmoped för att förflytta sig mellan olika platser. Foton: Niels Vester.

Om Thomas

Namn: Thomas Wikström.
Ålder: 36.
Titel: Affärsområdeschef för Värmeservice och hamnchef.
Plats: Stenungsund.
Fritidsintressen: Friluftsliv, orientering och fiske, hemmafixarprojekt, segling.